Aftonbladet – 15 oktober 1867, sida 3

licke heller komma under samma kategori som ett Iförbjudet lotteri. Men då herr stadsfiskal Silfver isparre dels i sitt första stämningspåstående och I dels i sina slutpåståenden grundat desamma på låsigter, hvilka, om de ej närmare granskades, möjligen kunde komma att qvarstå med ett förvillande sken af inför ett sundt omdöme hålbara skäl, så anser jag mig för min del nu böra bemöta dem, såvidt desamma röra den mig angående första hufvudfrågan om de, som deltagit 1 bolagets åtgöranden och beslut handlat lagstridigt eller ej. Hr stadsfiskalen påstår upprepade gånger än här än der, att det nuvarande Stenby jord och tegelbruks aktiebolag är ett lotteri på fast egendom och att dess aktier äro Jottsedlar, För detta hans eget antagande, som han synes tro ofelbart, enär han säger: det kan ej förnekas, men hvilket dock förnekas, ej blott af dem i målet särskilt intresserade, utan äfven af en stor mängd andra personer, hvilkas omdömesförmåga ir stadsfiskalen väl ej tillåter sig sätta på en lägre grad än sin egen; för detta positiva antagande, säger jag, har hr stadsfiskalen icke lemnat den ringaste positiva förklaring af hvad, åtminstone enligt hans begrepp, bör utgöra ett förbjudet lotteris kännemärke, och som i följd deraf skulle kunna vara tillämpligt på det nuvarande Stenby aktiebolaget. Nej! hr stadsfiskalen har tvärtom på ett för honom förmodligen mera beqvämt sätt, försökt göra detta antagande erkändt, genom att dels beropa en i hans tycke förment likhet emellan det nuvarande och det till böter fällda förra Svenby aktiebolag; samt aktiernas utbjudande åt allmänheten; och dels genom att de facta, att K. M:t vägrat sanktion å den i bolagsordningen först i underdånighet föreslagna 4:de ; och att bolagsmännen inom sig beslutit en olika fördelning af bolagets vinst, framställa detta beslut, hvilket han benämner beslut om lotteris upprättande? såsom ett trots för? och i strid emot den, som han säger tydliga anvisning bolaget vid sanktionen erhållit, att K. M:t icke ville medgifva dem, att hafva väg öppen för tillställande af lotteri?. Hvad nu först beträffar den i hr stadsfiskalens ögon förmenta likheten emellan det förra och det nuvarande bolaget, så finnes den visserligen i benämningen och äfven i några andra fall, men deremot upptäckas högst väsentliga olikheter af de ögon, hvilkas egare göra sig det besväret, att anställa jemförelser. Sålunda stadgades i 4:de af det förras bolagsordning, att bolagets samtliga angelägenheter och tillhörigheter förvaltas för en tid af 15 år af egaren till nämnde egendom, som han i 7:de förbehöll sig och sin rättsinnehafvare att fortfarande ega, besitta och nyttja tilldess eganderätten skulle till annan aktieegare öfvergår; hvilken öfvergång kunde komma att dröja i de 15 åren. Den realsäkerhet, som aktieegare trodde sig hafva i egendomen, kunde sålunda dessförinnan, enligt stadgande i 7 kap. rättegångsbalken, förminskas äfven emot egarens vilja. Vidare hade egaren sjelf utsett 2 kontrollanter på bolagets rätta skötande; men i detta sjelfgjorda val hade aktieegarne väl en moralisk men alldeles icke någon laglig garanti derför. Ingen aktieegare egde rätt, att hvarken sjelf eller af honom sjelf valdt ombud blanda sig i bolagets angelägenheter, så vida ej kontrollanterna enligt bolagsreglornas 10:de ansåge sig böra sammankalla aktieegarne?, eller enligt dess 12:te g uraktlåtenhet inträffat att låta verkställa den i 6 bestämda utdragningen eller att i stadgad ordning utlösa dertill berättigad aktie. I sädana bristande garantier ligger just den egenskap, som jag förut visat vara den, som stämplar ett förbjudet lotteri till ett så beskaffadt äfventyrligt spel, som lag förbjuder; och hvar och en, som samvetsgrannt vill bedöma frågan, måste äfven inom sig erkänna, att de 5 justitieråd, som fälide det dåvarande bolagets stiftare ej saknade skäl, att anse de dåvarande aktiernas värde under 15 års omskiftningar allt för litet betryggade, för att ej med ledning af 8, 11 och 13 domare-reglorna, hänföra dem till lottsedlar, ehuru äfven dessa aktier hade den olikhet med lottsedlar, att de verkligen voro lagligen berätigade till inlösen, som de sistnämnda aldrig äro