Aftonbladet – 15 oktober 1867, sida 3

UTRIKES. SYD-TYSKLAND. Den tyska pressen diskuterar för närva rande hfligt det af premierministern furs Hohenlohe i baierska representantkammare: hållna tal om sydstaternas förhållande til Nordtyskland, för hvilket telegrafen gifvi en sammanträngd redogörelse. Dess sväl vande hållning väcker på intet håll till fredsställelse; och det lösa samband met nordförbundet, livari Sydtyskland enligt de der framlagda programmet skulle inträda kritiseras skarpt af regeringspresseö ej min dre än af den liberala. Sedan fursten föregående delen af sitt tal, för hvilket te legraminet tetmligen fullständigt redogjort framhållit att för den böierska regeringen e fanns något annat val än att arbet på en in ternationel sammanslutning mellan Nordtysk land och sydstaterna på basen af faits accomp lis af de i Pragfreden fastställda bestämmel serna samt ömnätnnt de med Nordtyskland in gängnå militära öfverenskorfitnelserna, fort sätter han: Så snart detta resultät va uppnådt började äfven förhandlingarne på det politiska området. Jag behöfver väl e försäkra er att dessa förhandliogar voro förbundna med stora svårigheter, som ej li tet ökades af den betänkliga vändning der luxemburgska frågan tog. Det skulle föra mig för längt att redogöra för underhand lingarnes gång i alla deras detaljer; jag in skränker mig derför till att i allmänhet anmärka, att de förde till en preliminär öfverenskommelse om den bas, hvarpå man skulle underhandla med det nordtyska förbundet. Tillika höll man stadigt fast vid tanken om en allians mellan detia statsfördvund och Österrike, som en nödvändig kompleitering ef de nationella sträfvandena. Mina herrar! Jag är långtifrån att ignorera den senare tidens, händelser, långtifrån att vilja företaga det fruktlösa arbetet att göra det gjorda ogjordt. Jeg är nu som förr af den åsigt, at: ett författningsförbund mellan de sydtyska staterna under Österrikes led ning ej är möjligt. Jag vill tillika ej draga i betänkande att förklara, att hvarken af Österrike eller Frankrike något förslag eller ens så mycket som antydningar i denna riktning biifvit oss gjorda. Men ju mindre vi nu ha att frukta för en obotlig söndersplittring af Tyskland i ett Nordoch SydTyskland, desto starkare måste vi känna oss uppfordrade att ej låta den väg, som ensam är egovad att gifva den säkraste grundval för Europas fred spärras för Österrike, hvilket är Preussens såväl som det sydliga Tysklands naturliga bundsförvandt. Denna åsigt kunde ej blifva utan inflytelse på de grunddrag, som regeringen trodde sig böra fasthålla för eu tysk förbundsförfattning. I allmänhet kunna dessa grunddrag så defi nieras, att de i art. 3 och 4 af det ursprungliga utkastet till den nordtyska förbundsförfattningen uppgifna föremål skulle förklaras gemensamma. och behandlas som för buodsangelägenheter, och att förbindelsen i Sfrigt skall bära karakteren af ett statsförbund under preussiskt presidium.?