Aftonbladet – 15 oktober 1867, sida 2

troende, herr Butler?, sade notarien. ?Det är icke mången, som skulle så...? ?Ser du, Dick, det är mycket som nu gör mig detsamma, antingen det sker eller ej?, afbröt onkel Charles. ?Det tyckes väl vara ett vågstycke, det du tänker på; men det är din ensak, om det lyckas eller ej, och jag skulle ju aldrig vetat det minsta derom om du icke sagt mig det. Om du efter ett års tid icke ändrat åsigt...... ja, Baxter har, som du får se, i så fall sörjt för dig. Jag har pjutit mycken glädje och välsignelse här i lifvet?, fortfor han i förändrad ton, mycken, mycken. Jag tror ej att jag varit så tacksam som jag bort, derför, och... och... jag skulle gerna se att du också kunde ha någon du höll af vid din sjuksäng, då Lambswold nästa gång byter om egare, och Charles Butler räckte brorsonen ännu en gång sin vänliga hand. ?Din moder var mig mycket kär, Dick.? Dicks svar var icke mycket sammanhängande; men hans onkel förstod honom. Den gamle tviflade endast på den unges fasthet i sitt beslut och talade än en gång om det år han önskade böra gå till ända inaan förlofningen fick öppet tillkännagifvas. Han bad Dick för ögonblicket ej tala mera derom. Han erkände med ett svagt småleende att han aldrig tyckte om motsägelser. ick lofvade naturligtvis allt hvad hans onkel önskade; och sedan skref han till Reine och berättade henne vilkoret för den käre, vänlige onkelns samtycke. Ett år tycktes vara en obetydlighet för Dick, trofast i sin kärlek och med tanken på en glad och lycklig framtid. Efter nåSÅ dagar förbättrades Charles Butlers elsotillståod ; men Dick visste att denna förbättring var blott skenbar, och naturligt