Aftonbladet – 14 oktober 1867, sida 3

dring uti sin inlåningsränta. De erlägga alla 5 proc. och deröfver. Utlandets erfarenhet anser man antingen icke tillämplig eller försmår man att begagna sig deraf. Frankrikes bank, som med sina 59 afdelningskontor håller i sin hand ett ofantligt monopol, anser sig pligtig att när omständigheterna medgifva sätta ned utlåningsräntan, men skulle visserligen icke hafva vidtagit en sådan åtgärd om de utländska kursförhållandena ställde sig ofördelaktigt för Frankrike. Englands bank, som i al!mänhet häller, i förhållande till penning: marknadens stäl!ning, sin utlåningsränta hög, skuile bestämdt, om de utlänsska kursförhållandena voro menliga för England, höja utlåningsräntan. För Sverge äro de utländska kursförhållandenva högst ofördelaktiga och Svergee Riksbank nedsätter utläningsräntan. Vi hyste den förboppning, att sedan ej allenast staten utan äfven den stora och inflytelserika jordegande delen af nationen upphört att upptaga utländeka lån, men istället äro räntebetalare i utländskt mynt, Rikshanken skulle bemöda sig att upprätthålla värdet af rikets mynt och Riksbankens egna sedlar gent emot utlandet. Men denna önskan hörer till de fromma. Nedsättning af utläningsränten verkar på kurserna på det sätt, att när penningtillgängen blir ymnigare erlägga remittent:r eller de, som skola något fill utlandet betala, villigare en högre kurs för utländska valutor. Nu har Riksbanken under en längre tid genom vexelköp till höga priser ökat sin metalliska kassa, och denna tillökning har varit så hastig, aft uppenbarligen ett vexelöfverskott på börserna förefunnvits, hvilket tillfallit Riksbanken, äfven om den ej varit sinnad betala en procent eller mer öfver pari. Den 24:e Aug. utgjorde Riksbankens metalliska kassa 13.352 000 rår och den 5:e Okt. 16,171,000 rdr, hvarförutom vi hafva anledning tro att den ytterligare stigit. Det har funnits börsdagar då Riksbanken ensamt köpt 25 proc. af allt som blifvit eåldt, och det är antagligt att Riksbanken köpt åtskilligt utan att begagna mäklare. Så mån är Riksbanken om att ensam få vara silfverimportör och att om möjligt tvinga endra att blifva silfverexportörer, att den för å vista elier för mycket korta vexlar på Hemburg betaldt 1 rår i0 öre pr 100 mark utöfver pari kurs. Detta förfaringssätt bidrager att hålla kursen hög på alla andra utländska valutor, och följaktligen att nedtrycka värdet af svenskt nynt. Man kan till försvar för åtgärderna anföra att Pman bör gynna exporten och motverka importen. Men vi, som anse att den bandelsverksamhet, eom sysselsätter sig med import, vara lika oumbärlig som den handelsverksambet som besörjer export, hålla deremte före att hela landet förlorat ojemförigt mera än några iå kunna vinna genom utt landets mynt betraktas med misstroenle af utlandet, och det emedan rikets bank sraftigt medverkar att etändigt bålla vexelkursen på Hamburg öfver pari. Amnnorunda förfer man bäde i Norge och i Finland.