Aftonbladet – 14 oktober 1867, sida 2

svag och dock skärande och hans hand var brännande. Hvarföre sände ni ej efter mig, älskade onkel Charles? Jag visste aldrig... Jag fick ej ert bref förrän i morgse. Om jag ett ögonblick hade trott...f — Mitt bref skrefs i förra veckan, sade Charles. 4Jag dröjde med flit att ssicka det. Du arbetade flitigt, var det icke så? Dick sade ingenting. Han höll den feberheta, darrana2 banden hårdt i sin. uJag är mycket sjuk, forifor gamle Charles och såg upp på honom. sDu skall icke länge behöfva vänta på att stiga 1 mina gamla skor. Säg icke så, käre, älskade onkelX, ut brast Dick. Bahl4 svarade gubben, din tur kommer också förr eller sednare. Du skall få se att det ej är så svårt att skiljas härifrån. Jag tror att det ej skall vara dig svårt, han och klappade Dick sakta på hanen. Den unge mannen var så slagen af den oväntade och hastiga förändringen, att han knappast kunde tro derpå. Har ni talat vid någon läkare? frågade han. 4Jag har talat vid Hickson, och doktor de M— kom ned i morgse4, svarade Charles, som om detta vore ganska vanligt. Han säger att det är allvarsamt och derföre bad jag Mundy skrifva till dig. Gamle Charles tycktes vara riktigt glad och vid ypperligt lynne, Han beskref sjukdomens symptoner och syntes nästan med nöje tala om huru den antagligen skulle slutas — ja, han till och med skämtade deröfver. Du otacksamme pojke, sade han småleeude, Smången ung man skulle i ditt