— Civilstatens s fullmäktige, hvilka den 2 September sammanträdde här i hufvudstaden för den vanliga granskningen al pensionsinrättningens räkenskaper m. m., ha nyligen slutat sina förhandlingar. Under dessa ha åtskilliga frågor af vigt förevarit; sålunda ha fullmäktige, för sin del beslutit bland annat: att den s. k. retroaktivafgiften, hvilken förat skolåt inom viss tid betalas, hädanefter må när som helst erläggas; att delegare ej förlorar sin rätt till del ektighet i inrättningen genom att befordrag eller flyttas till stat, som ej tillhör densamma, utan endast när befordringen eler flyttningen sker till avnat än civilt embete; att enka och barn skola åtnjuta pensionsrätt utan afseende på huru länge äktenskapet varat; och att åtskilliga afgifter, hvilka vid pensionernas utbeta!niag till en början deråinnehållits, numera skola upphöra. Den vigtigaste af fullmäktige handlagda fråga har dock varit ett ibland dem väckt förelag om förhöjning i pensionerna från civilstatens enskilda enkeoch pupillfond. Direktionen öfver pensionsinrättningen, som i detta ämne blifvit hörd, hade afstyrkt bi fell till förslaget, hufvudsakligen af det skäl att, genom dena föreslagna förhöjningen, inrältningens tillgångar skulle komma att användas i annat syfte än det ursprungligen dermed afsedda, som vore beredande af tiltfälle för delegarne att, mot åtnjutande at möjligast högsta pension, vid ej alltför lingt framskriden ålder träda ur statens fjevst, samt att detta a. k. Pstatsändamål? skulle genom förslagets antagande förfelas. Under diskussionen härom hos fullmäktige anmärktes dock att, då embetsoch tjenstemän, hvilka i följd af sin ålder vore berättigade till afeked med pension från allmänna indragningsstaten, så litet tillgodosågo det allmännas intresse att de icke destomindre bibehölle sina platser, kunde man ej heller vänta att delegare iinrättningen, hvarest pensionerna först sent, om någonsin, kunde bringas till den höjd staten hestode, skulle annat än i högsta nödfeallat sin pensionsrätt sig begagna, hyadan man ansåg att omförmälde statsändamål destomindre borde uteslutande afses, som för. sörjningen af embetsoch tjenstemäns efter lemnade enkor och barn jemväl vore att betrakta som ett stort och vigtigt statsändamål; och beselöto fullmäktige, i öfver. ensstämmelse med dasra och öfriga i saken uttalade åsigter samt då, eovligt uppgjorda beräkningar, pensionsinrättningens tillgångar, äfven med den föreslagna pensionsförhöjningen, fortfarande skulle komma att betydligt tillväxa, att fall pension fråa enskilda enkeoch pupillfonden, eom nu är hälften af manners eller faderns pension, hädanefter skall utgå med två tredjedelar af samma pension. Derjemte ha fullmäktige, med hänsigt til! inrättniogens ofvananmärkta hufvudsyftemil och dess betydliga tillgångar, godkänt den äsigt direktionen framställt i fråga om tillstånd för delegare att vid sextio åra ålder från tjensten afgå med Stojutande såsom pension af tre femtedelar utef lönen, dock att, derest denna vore högre än 5000 rdr, pensionen skulle efter sistoämnda belopp beräknas; och uppdrogs åt direktionen at till fullmäktiges nästa sammanträde ha i ämnet åstadkommit den utredning, som ansågs böra föregå, innan defiuitivt beslut i denna fråga blefve fattadt. Till direktionsledamöter för nästa femårsperiod utsågos justitierådet W. Wretman, seneraldirektören G. F. Almqvist och ad-l vokatfiskalen T. A. Billbergh.