Aftonbladet – 12 oktober 1867, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet! En artikel med rubrik: Bidrag till historien om apoteksprivilegier, införd i Aftonbladet den 9 dennes, föranleder undertecknad, som af apotekaresocietetens direktion blifvit förordad till erhållande af nåd. privilegium å apoteket i Svenljunga, att, då jag ogerna önskar inför allmänheten möjligen framstå som en person, hvilken med förut samlad förmögenhet, skulle vara nog oförsynt vilja stå i vägen för obemedlade yngre kamrater, — ett försök som visst icke heller skulle ha Jingaste utsigt till framgång, — få anföra följande: Sannf är att jag innehaft 3:ne säljbara apotek, till hvilkas inköp jag med lån och borgen blifvit förhjelpt af välvilliga gynnare, hvilka sedermera med döden afgått, men lika sannt är att jag af orsaker, för hvilka här skulle bli för vidlyftigt att fullständigt redogöra, oaktadt all ordentlighet och sparsamhet nödgats lemna dessa apotek, för att kunna fullgöra mina förbindelser, och af brist på pekuniära tillgångar, sett mig nödsakad försöka den enda utväg mig numera återstår att möjligen komma till sjelfständig verksamhet inom det yrke, der jag hoppats efter mångårigt sträfvande kunna finna min bergning. I allmänhet torde nog den princip, att f. d. egare af säljbara apotek icke böra erhålla privilegium å personela, vara riktig, men ett konsevent genomförande af denna princip skulle dock kanske någon gång leda till ett resultat, som icke vore med rättvisa och billighet öfverensstämmande. Om t. ex. en farmaceut, utan egna medel, tillfälligtvis af någon bemedlad person, som fästat uppmärksamhet vid hans egenskaper, erbjudes hjelp till inköp af ett apotek, kan han väl svårligen afvisa utan i stället med tacksamhet antaga ett dylikt tillbud. Genom denne hjelpares frånfälle eller obestånd ser han sig dock möjligen snart beröfvad det stöd han i honom egt och nödgas för fullgörandet af sina förbindelser sälja apoteket. Med all sin goda vilja står han nu lika obemedlad som förut, utan utsigt att vidare kunna erhålla säljbart apotek, och om ofvannämnde princip skulle tillämpas, äfven beröfvad möjligheten att erhålla något personelt, — alltså hänvisad att hela sitt lif arbeta hos andra eller öfvergifva yrket. Beträffande nu apoteket i Svenljunga, säger insändaren att alla medsökande äro lika kompetenta och att många af dem kunna räkna öfver 20-årig oafbruten verksamhet inom farmacien; — hvilket dock ej är med sanningen öfverensstämmande, icke ens då elev-tiden medtaes i beräkning. Hr Sebardts af insändaren med så stor ?tillfredsställelse? anmärkta reservation mot det mig af apotekaresocietetens direktion lemnade föror: ill erhållande af ofvannämnda apoteksprivilesium, stödjer sig visserligen på den grundsats tt f. d. egare till säljbara apotek icke böra förordas till personela, — men synes dock egentligen hafva tillkommit för att gynna en hos hoom anställd medhjelpare, hvilken han i sin reservatiom särskildt förordar, — ehuru denne i meriter är flere af de medsökande underlägsen. — Detta antagande vinner äfven stöd derigenom, tt, då för kort tid sedan, till apoteket i Åtorp, af direktionen förordades en f. d. egare af säljbart apotek, — ingen reservation af hr Sebardt frågasattes, — men — den person han nu särkildt förordat, fanns icke bland de sökande ill detta apotek. Insändaren tyckes icke ega kännedom om att . d. egare af säljbara apotek, flera gånger, efter af kongl. sundhetskollegium lemnadt förord, af K. M:t erhållit personligt apoteksprivilegium. Om mina egna förtjenster vill jag ej orda, men anser dem icke förminskade genom den ökade praktiska erfarenhet om skötseln af apotek, hvil-. cen jag som apoteksegare inhemtat, helst då jag största delen af denna tid, utan biträde, ensam örrättat alla till apoteksrörelsen hörande göronål, samt förmodar direktionens förord på goda runder tillkommit, — oaktadt en dess ovederägligen minst erfarne ledamot sig deremot resererat, — och då den insända artikeln tydligen ar afsedd att förringa värdet af ofvannämnda örord, samt motverka mitt vidare förordande, insåg jag mig; icke böra med tystnad förbigå lensamma. Stockholm den 12 Okt. 1867. KE. J. A. Kullgren.