ww tbrpret man kunnat förutse, begynt på mång punkter i Viterbo, och man har der skrid till handgripligheter, hvilka hittills tyck: ha aflupit till insurgenternas fördel. I bestämda uppgifterna röra allesammans sm byar på längre eller kortare afstånd frå Viterbo. Den i Genua utgifna Moviment en med Garibaldianerna i förbindelse sti ende tidning, skrifver den 3 dennes: ?Sti derna Valentano och Ischia (små nästen grannustepet af Viterbo) ba sjelfständigt re: Isig utan de beväpnade bandens medverkar och man organiserar sig för att göra d påfliga trupperna motständ och vid först underrättelsen om en resning i Rom mar schera dit.? Riforma, handlingspartiets or gan, skrifver samma dag: Ett antal invå nare i Viterbo, omkring etthundra, ha be väpnade samlat sig utanför staden och mar scherat till Bomargo, der de tillsamman med befolkningen proklamerat nationalrege ringen. Trupperna vid gränsen visa öppe att de gilla rörelsen. Endast få röda skjor tor synas bland insurgenterna; detta bevi sar, att resningem verkligen har sitt ur sprung i den provins, der den brutit ut. Till franska tidningen Sidcle skrifves den 5 dennes, att den första trupp frivilliga bilda sig i Aqvapendente med tillsats af invånare och under Menotti Garibaldis befäl. Gens darmerna i Aqvapendente, för underlägsne till antal, hade till en del dragit sig till baka till Montefiascone, der två kompanier italienska påfliga trupper slå. Ea annan del af gensdarmeriet barrikaderade sigi ka sernen. Insurgenterna hade derefter ryckt fram till Grotto San Stefano, der nägra skott vexlades, och flere påfliga soldater gingo öfver till dem. Afdelningar af garibaldiska frivilliga skola ha gått öfver södra gränsen vid Ceprano. Enligt Diritto skulle en strid ha utbrutit i sjelfva Viterbo, hvars utgång ännu icke var bestämdt känd (?). Tarintidningen Gazetta skrifver den 4 Okt.: Ett rykte har varit spridt, att en viss dag var bestämd för insurrektionen i Rom och att Garibaldis arrestering gjort allt om intet. Vi kunna förklara, att det valda ögonblieket ännu icke inträffat; detta säga vi både för att lifva hoppet och påskynda hjelpen. Icke ett ord mera af lätt förklarliga försigtighetsskäl.? Samma tidning yttrar vidare, att provinsen Viterbo var på åtskilliga punkter besatt af små insurgenttrupper och att pya hopar oupphörligt samlade sig, men att staden Viterbo var dock ännu icke tagen. Underrätteleen, att de romerska trupperna skingrat insurgenterna var falsk. Från Rom skrifves den 3 dennes, att alla trupper koncentreras der och att befallning gifvits dem att efter hvarje misslyckad sammandrabbaging draga sig tillbaka dit. I nämnda stad blefvo en natt 180 personer häktade. ASIEN. En korrespondent till Times skrifver från Calcutta den 3 September: Förhållandena i Central-Asien synas gestalta sig mycket allvarsamt. Allt synes antyda att en öfverenskommelse blifvit ingången mellan Ryssand och Persien, att Ryssland skall bjelpa Schir Ali att återeröfra Kabul, då Persien skulle få Herat till belöning för sitt bistånd. Eoglands politik i Kabul har endast gått ut bå att erkänna de faktiska herrskarne, och på detta sätt ha vi stött alla ifrån oss. Mabaradjan af Kascbmir, som är Englands unlersåte, intrigerar också, oaktadt han trakatmessigt förbundit sig att ej göra eröfrinjar och det berättas nu att bau skickat en ruppstyrka mot Kaschgar. Bokhara är nu i rerkligheten en vasallstat under ryska czaena, och från Oxueg, dit hans makt ou sträcer sig, till Peschaver vid Indiens gräns finnas iw inga starka hinder i hans väg? Korespondenten beklagar derefter i starka ut ryck den lojhet och overksamhet, som råer i den engelska utrikespolitiken med afeende på Indien, och försäkrar att den allnänna meningen i Indien är, att England ör försvara Herat och tränga Ryssland tillaka till Oxus högra strand. När Ryssand?, så slutar korrespondenten sin skilring af stämningen i Indien, ?med det föra sträcker ut handen efter Konstantinopel, kall det kunna gripa England vid strupen Indien och hålla England sysselsatt här redan det tar ?den sjuke mannen? under ehandling. BERENDSEN