Aftonbladet – 11 oktober 1867, sida 3

7sig vara beredda stt försvara sitt vapel magasin, hade infunnit sig i stort avtal. He aftonen och natten säg det ut, som om qva teret befunnit sig i belägringstillstånd. Dju tystnad berrskade, endast afbruten af p: trullernas afmätta steg, och omkring mag: sinet såg man gevär blänka. Såväl aftone som natten förflöto dock lugnt. Emellerti -J ville mysdigheterna förekomma förnyande ;Jaf dylika uppträden, och följande morgo såg man 40:e skarpskyttekårens vapenförrå Junder eskort af ett gardesregenente trans porteras till Londons Tower. Den 39:e kå rens magasin sades också vara hotadt, oc Iman kommer att föra äfven denna kårs va pen till Towern. Trots dessa försigtig hetsmått blef man åter uppskrämd ett på dagar derefter. Vakten i Towern (cold strean I guajds) fick order att hålla sig färdig at afslå ett anfall. Telegrafen anlitades, fö att hemkalla de officerare, som åto sir middag i staden. Hvarje soldat bekom 2 patroner, hvarje kanon erhöll 10 drufhagel karduser, trupperna konsignerades i kaser nerna, och vakterna förstärktes. Men all detta omak gjorde man sig förgäfves — inga fenier hördes af. SYD-TYSKLAND. I baierska representantkammarens session den 8 dennes afgaf ministerpresidenten furst Hohenlohe den förklaring, att han ej kunde biträda den i kammaren uttalade önsknin. gen om Buierns oförtöfvade inträde i det nordtyska förbundet. Syd-Tyskland, sade han, kunde och ville ej antaga den nord. tyska förbundsförfettningen. En sydtysk förbundsstat och ett ytterligare förbund mellau denna och det nordtyska förbundet vore en omöjlighet i anseen!e till den tunga dualistiska formen. En förening af alla tyska stater efter den förra förbundsaktens form vore likaledes en omöjlighet, dä Preussen ej vill uppgifva frukterna af fjolårets seger. Det återstode således endast att bana vägen för ett statsförbund mellan det nordtyska förbundet och de sydtyska staterna under Preussens presidium och allians med Österrike. Sydstaterna hede äfven sökt att träffa en öfverenskommelse i denna riktning. Statsförhbundet måste omfatta hela södern; en sydstat kan ej ensam, utan att framkalla förvecklingar, söka ingå förbindelse med norden. Emellertid fortgå i alla de sydtyska staterna opinionsyftringarne för och emot inträdet i Nordförbundet. De förra, afgifoa åf anhängarne af det nationel-liberala partiet, ökas med hvar dog. Senast ha de så kallade Stuttgart-resolutionerna; blifvit entagna af ett talrikt möte som det baierska Fortschritts partiet bållit i Auvg-burg. För bibehällandet af evlonomien uppträda deremot folkpartiet och de klesikal-, ehuru af vidt olika motiver, det Örra ef fruktan för det preussiska byråkrat. och militärväldet, de senare af hat till de nya ideerna, hvile kas representant Pren i dera ögon är. Konuugen och drottnirgen ef Prrussen ha, på återresan från Hohevzollern, gjort ett borök hos konung Ludvig at Bsiern i Augsburg. Lalle ÖSTERRIKE. I sin beryktade adress hade de 25 prelaerna framkastat begekyliningar mot den kristliga anda som, enligt deras påsiäcnde, kul!e råde i staden Wiens lärareseminsrium, Med anledning häraf bar Wiens kommunaiäd till kejsaren aflåtit en motadresz, hvari let förklarar de biskopliga beskyllningarne ör ett nedrigt förtal. Förbiltringen mot utramontanerna bar genom adressen blifvit törre än någonsin. Åfven i regeringskretsarpe lir den illa åtgången; den anses der som n utmaningshandsac, kastad åt det nuvaande kabinettet. Protestanten Beust är yrkofurstarne en nagel i ögat. Erkebiskoarne af Prag och Olmitz, furst Schwarzenerg och landtgrefven af Färstenberg äro ans bittraste fiender. De anse det närarande ögonblicket lämpligt att söka areta på bans störtande. Man tror dock att e äfven denna gång skala misslyckas, då örelsen emot konkordatet antagit för stora imensioner cch för mycket genomträngt lla borgerliga kretsar, att regeringen skulle unna ignorera den. Jäsningen i Wien hade isynnerhet stegrats dan det blifvit bekant att kultusministern on Hye skulle meddela det konfessionella tekottet, att regeringen hölle på att utbeta ett förelag till interkonfessionel lag, en att erkebiskopen i Wien, kardinal .auscher, med hvilken han konfererat i ämet, förklarat att han, vid den tid då konordatet afslöts af regeringen, erhållit en riftlig försäkran, att inga förändringar i en interkonfessionel!a lagstiftningen skulle dtagas wtan den romerska kurians begifande. Med anledning af detta rykte förarar den officiösa Morgen-Post, att någon j, ylik kardinalen gitven skriftlig försäkran 5 finnes, att rikskansleren, som åtnjöte ronans fulla förtroende, arbetade på konordatets reformerande; de österrikiska bioparnes protest hade gjort en grundlig sb principiel förändring i regeringens afster beträffande konkordatsfrågans nödvänghet, och vidare förhandlingar med den ;figa stolen hade, genom det som föregått erkebiskopliga palatset, blifvit omöjliga. egeringen vore derför fast besluten att, an att låta sig hindra af utländskt inflynde, beträda lagstiftningens väg. för att glera de nödvändigaste in:e konfessionella rhållandena. Början skulle göras med en form i undervisningsväsendet. ITALIEN. Underrättelserna från de påfliga staterna rde ej kunna anses fullt pålitliga, emedan d oeringen har sin hand med i de af tele-lr afen meddelade uppgifterna. Emellertid ; berättelserna om insurgenternas framsteg h framgångar i de romerska provinserna te — AA ms fn FAR PR: AM 0