Aftonbladet – 11 oktober 1867, sida 2

försåg sig på sådant sätt med en liten flundra, som han nödvändigt ville hafva, och höll upp sia talrik för att få mera stek, tå att såsen droppade på OCatherines klädning. Hon lade sin lätta hand på bans axel och hviskade några allvarsamma ord till honom. Dermed gjorde hon sig skyldig till en oerhörd förbrytelse. Fru Måerara snusade och torkade både ögon och näta och skakade på hufvudet. SAhX, sade hon, Charles, kommer du ihåg bur tålmodig hans salig mor brukade vara mot bonom? Hon gjorde honom aldrig någon förebråelse — aldrig ! eJog tror ej at. Leonie sjelf kunnat vara mera mild och vävlig mot sin son än hans styfmoder ärX, svarade Fontaine modigt och räckte Catherine småleende handen. Men detta förbättrade knappast seken. Catherine hade ej funnit nåd för fru Merards lokattsögon. Hou såg ut ett vara rädd för henne, och det finnes ingenting som mera retar folk med kinkigt lynne och godt bjerta, än att se andra rädda derför. Cathe rine gjorde emellertid silt bästa. Hon gick ut och promener.de litet med de bäda gsmla; hon blef till ch med fjerde man vid whistbordet, Man började klockan ett och spelade till fem. Då kom herr kyrkoherden för att helsa pä sin gamla vän fru Merard och Catherine flydde ut i trädgården för att andas litet frisk luft och försöka glömma dagens förödmjukelser och ledsamheter. Detta var .då det lif hon sjelfvilligt valt, det sällskap hon härefter skulle färdas med på vägen! En säden gammel hushållerska! sådana mustascher! fådana skarpa ögon! En sädan lefvande prisnota på alla matvaror! Men en svalkande, ljuf aftonvind blå. ste genom hennes rosenträd och muntrade upp Catherine något litet, och inästa ögon