Aftonbladet – 11 oktober 1867, sida 2

STOCKHOLM den Hl Okt. Telegrafen har icke på de båda sista da. ! garne bregt oss några underrättelser af vigt! från päfvestaten. Förmodligen härrör detta :! deraf, att telegrafförbindelserna på det påf! liga området blifvit afskurna och att under närvarande oroliga förhållanden äfven trafiken af resande upphört. Så mycket kan man dock se, att resningen inom kyrkosiaten är temligen allmän och att oaktadt den kordorg af nära 50,000 man, hvarmed italienska regeringen omgifvit nämnde stats gränser, för att hindra den itasienska ungdomen att strömma dit, de påfliga legotrupperna torde få mycket svårt att hälla stånd. Vore Garibaldi der, så skulle saken utan tvifvel läcgesedan vara utagerad. Men han sitter på Caprera och kan betraktas såsom arresterad der, sedan han, efter ha velat lemna ön, blifvit dit äterförd och der bevakas af åtskilliga itelienska krigsävgfartyg. Det är i sanning ett ganska eget skådespel att se Iialiens störste medborgare, den renaste och sannaste representanten af de nationella känslorna och önskningerne, vara ställd utom lagen. Man vill icke blott hindra honom att öfverskrida romerska gränsen, utan äfven att röra sig ur stället. Man måste med någon undran fråga, hvar den paragraf i Septemberkonventionen fiones, som ålägger italienska kabinettet att så långt sträcka sin omsorg och omhuldande vård öfver päfvens verldsliga makt. Det skulle bli intressant nog att se, huru Ratazai kan inför kamrarne förklara, att denna beryktade konvenation kan ha till följd att italienare och italienska folkrepresentanter beröfvas en af de förnämsta rättigheter, gom grundlagen gifver dem, den personliga friheten och okränkbarheten. Det torde vara temligen säkert, att om Garibaldi ock förhindres att deltega i striden, så skall dock sjelfva det upp lag, som bans arrestering gifvit, föra den romerska frågan ett godt stycke framåt emot sin lösning. Det blir icke mjjligt att längre hålla fast vid ett fördrag, som tvingar den italienska regeringen att gång efter annan kränka landets grundlag och nationalkänslan. Det torde icke dröja länge, innan man får höra att italienska trupper besatt det romerska området. Om man ock lyckats att hindra Garibaldi att lemna Caprera, så har man dock icke kuunat så isolera honom från den öfriga verlden, att icke han kan Jåta sitt macingsrop ljuda till italienarne. Han har från sin lilla ö ntfirdat en proklamstion af följande innehåll: Snart skola vi ha satt inseglet på vår vackra revolution genom det sista hugget åt italienska afguderiets, bedrägeriets och skändligheternas tabernskel. Alla tyranniers fotsiällning, påfvedömet, har drabbats af hela verldens förkastelsedom, och folken betrakta i dag Italien såsom en frälsare. Skall Italien genom en enda mans arrestering förskräckt afstå från sin ärofuila sändning? Efterkommande några vänners Önskan, har jag återvändt till mitt hem, fri och utan vilkor samt med löfte, att man skulle skicka mig ett ångfartyg för att föra mig tillbaka till fastlandet. Om nu en iman, hvars namn är en skamfläck för Italiev,tager sia tillflykt till polisätgärder för att hindra mig att återvända till fastlandet, begär jag blott en sak af mina landsmän, nemligen att de alltid skola fortgå på den heliga väg, som de utstakat åt sig, med lugnet och böghetea hos eu nation, som är medveten af sin styrka. Åt ermön, åt folket har jag anbefallt disciplin, då folket och armen, harmsna öfver de styrendes fega servilism, begärde att bli förda til Rom. Till soldaterna sade jag, att deras bajonetter borde sparas till en ärofullare gändning och att hvad påfvens legoknekter avgick, vore deras gsvärskolfvar tillräckliga. Trots den onda anda, som ännu hvilar tung på vår jord, finnes ett för alla mycket tröstande faktum, den broderliga endrägten mellan nationens starka och :ruktansvärda elementer: armåen, folxet, de frivilhge. Ve den, som utkastar tvedrärtsäpplet bland sina bröder! I det ögonblick, då Italien gör räkning på sina söner, som sluta sina leå i en befiiande förening, skall den afsöndrade lilla hopen dölja sig och de lumpna farbågorna för utländsk inblandning försvinna. Jag upprepar det således, I bören fullborda Roms befrielse genom alla möjliga medel; men om I ansen mitt bistånd nödvändigt, räknar jag på att I skolen befria mig.? Sent på eftermiddagen hafva vi mottagit telegraremer, som vittna derom, att respingen får alltmera styrka samt att italienska regeringen ofördröjligen ärnar ockupera det pålliga området.