Aftonbladet – 11 oktober 1867, sida 2

PENNE NNE ENN ENARE SNETT ERT Ar ar, min mor?, (mären försumvade aldrig stt tillfälle att hålla ett litet tal), jag skänker eder en dotter, skänken henne en del af den tiligifvenhet I under så många år egnar mig. Fru Merards snusbeprydda mustascher snuddade vid Catherines panna och detta slags kyss var tydligen den del af hennes tillgifvenhet, som ämnades Catherine. Herr Mårard gaf henne tecken att komma närmare och kysste henne långsamt på kinden. HEfter detta tycktes de icke vidare ämna fråga efter heune, utom det att hon då och då tyckte sig känna den gamla fruns skarpa blickar sticka henne som ett par rålar. Nåväl, Justine, sade fru Merard till den förträffliga kokerskan, Shuru står det till här? Du har sett väl efter lilla herr Toto? Hvad ämpvor du ge oss till frukost i dag? Herra får ansvara för frukostent, sade Justine vresigt, nu då hon ver viss om en bundsförvandt. Om han tror det vara möjligt att en kokerska kan sköta sina göromål när husbonde och matmoder oupphörligt springa ut och in iköket, så misstager han sig wycket.4 4Du har rätt, min ficka, sade fru M6rord tröstande. Det har jog hundrade oänger sagt honom. Nåväl, sög mig — hvar har da tagit smör medan jag varit borta 24 , Hos Binauds, som frun befallte, svarade Justine. Det var rätts, sade fru Mårard belåten. Men man vet knappt på hvem man skall ita numera. Tänk dig, Charles, att jag fått betala trettioåtta sous marken. Detvar för godt Isigny-smör, det är sannt, men trettioåtta sous! Ah, det är afskyvärdt! Huru mycket ger man för smöret i England,