Aftonbladet – 9 oktober 1867, sida 3

VR Upsalasångarne i Paris. Vi återkomma ännu en gång, förmodligen den sista, härtill, egentligen för att godtgörs en försummelse, i det vi meddela några upplysningar från Paris, som Göteborgs-Posten nyligen innehållit och som ställa förhållan. dena i ett helt annat Jjus, än det, hvari åtskilliga tidningsreferenter under sjelfva sångarfärden velat visa dem. Vi vilja endast för egen del tillägga några ord. Först böra vi protestera emot uttryc: ket ait täflingen var misslyckad. Den seger, som upsaliensarne vunno, var alls icke betydelselös. De segrade öfver Frankrikes, Belgiens och Schweiz bästa sångföreningar. Den af i Paris bosatta belgier bestående sångföreningen Les enfants de la Belgique? har nyligen deltagit i den stora concours af belgiska sångföreningarne, som egde rum i Bräössel i sammanhang med de nationella stora Septemberfesterna och har dervid vunnit första priset somt har såväl i Brissel som i Gent och andra belgiska städer blifvit mycket firad. Man erinrar sig att det var denna sångförenivg, som afstod från att söka göra upsaliensarne hederspriset stridigt. Derjemte böra vi nämna, att baron Taylor. öfver hvilken åtskilliga brefekrifvare sökt kasta ett visst åtlöje, är generalinspektör öfver de sköna konsterna i Frankrike samt en mycket ansedd mecenat. Vi veta särskildt, att svenska dramatiska artister, som besökt Paris, ha haft honom att tacka för flere värderika bevis på artighet och tjenstvillighet, bland annat för tillåtelser att gratis bivista representationerna på Paris förnämsta teatrar. Asger Hammerik, öfver hvilken man synnerligen bebagat utgjuta sin vredes skålar, är icke blott en ung utmärkt musiker, utan tillka en entusiastisk vän till Sverge och allt svenskt. Hans enda synd bestär deri, att han velat ha den af honom komponerade hymnen utförd. Detta är ju en mensklig sak. Herre Gud! hvem vill icke gerna ha sin hymn sjungen! Göteborgs-Postens korregepondent skrifver: En sak förefaller mig temligen egendomlig. Det ser ut som skulle man vilja halka öfver allt ordande om den misslyckade täflingen — för att icke sprida någon skugga öfver den inlagda äran, och i stället kasta sig öfver den eller dem, som härvidlag endast tjenstgjort som medium, som blifvit duperade äfven de och som med det slutliga resultatet egentligen icke hafva något att skaffa. De som isynnerhet få sitta emellan äro i första rummet hrr Hammerik och Wolff, den förre för att han vågat komponera en hymn, den senare får det han åtagit sig de löpande göromålen?, men bäda hufvudsakligast för att de understå sig vara danskar. Derefter kommer ordningen till skandinaviska föreningen, som velat skryta med att hafva så rara gäster under sitt tak. tt är dock säkert: att hvarken Hammerik, Wolff eller skandinaviska föreningen äro tillstäl. lare af någon sångtäflan, hvarom de fingo första underrättelserna genom tidningarne. Det enda le kunna hafva att förebrå sig, är att de trott på de lysande löftena, att de i sin ordning kolporterat dem och att de derigenom narrat studenterna hit. Utan denna lättsinnighet att obetingadt tro på både muntliga och skriftliga förkringar, hade säkerligen ingen studentfärd blifvit af. De enda, som, enligt min åsigt, om något räfstoch rättareting skall hållas, kunna ställas till ansvar, äro baron Taylor och den franska generalkommissionen. Det är de som alltid berättat huru många nordoch sydtyskar, fransmän c., alltid beräknade pr tusental, som inskrifvit sig för att deltaga. et är också de, som utlofvat let stora priset på 10,000 francs, som nu så spåröst försvann. Men äfven här kunna mildrande omständigreter? förekomma. Det första är, att kort efter det let Taylorska förslaget sett dagen, började anIra dylika framkomma, hvilkas upphofsmän, då nan satt ut sin fest till Augusti, skyndade honom förväg och proponerade liknande internationella eoncourser? till Juni och Juli månader. Om dessa herrar förslagställare som dels kejserliga expositioskommissionen, dels andra framstående män, haft större framgång än baron Taylor, vet jag icke, men nog synas åtminstone le påräknade krafterna derigenom hafra blifvit splittrade. Här var under sommaren ett flitigt konkurrerande, dels i åtskilliga lokaler inom expositionen och dels på andra ställen. Huruvida le voro bättre eller sämre än den nu ifrågavaande, kan jag tyvärr ej upplysa, emedan jag ej ihörde någon mera än de främmande gardesmuikkårernas iindustripalutset, och dessa stodo naurligtvis lika långt öfver de musikkårer taron Pzylor lyckats skrapa ihop, som studentsången öfver sina medtäflare. : Hvad det stora 10,000-franes-priset beträffar, synes det som ett försök att anskaffa detsamma rjorts med den serie konserter som under hr Eug. Delaportes lesnivg i somras arrangerades i Cirque le Vlmperatrice. Men af de fyra konserter sow kulle gifvas kommo aldrig mera än de tvenne örsta till stånd och dessa med liten!eller ingen vehållning och troligtvis slogs redan då ur håsen alla vidare försök att anskafta detta högtidlisen utlofvade pris. Det rätta hade naturligtvis varit att man från t!en Taylorska kommissionen blifvit underrättad å väl om de förminskade dimensioner, hvartill leras sängtäflan blifvit reducerad genom de sångöreningar som dragit sig tillbaka, hvartill vi ju ckså få räkna Lunds, Kristiania och Köpeniamns studentkårer, äfvensom um uteblifvandet f det utlofvade prisen men en sådan uppriktig et vore ju alldeles för mycket begärdt af fransnän, som göra allt för att åtminstone rädda skejet. Kommissionen teg och höll god min och inkte förmodligen kommer dag, så kommer dd, Hvad nu särskildt den ifrågavarande hymnen eträffar fanns den, när underhandlingarne börade, ännu ej mera än på programmet. En hymn kulle sjungas af alla deltagande och måste taas hvar man kunde. Att när det kom till af