Aftonbladet – 9 oktober 1867, sida 2

vana hos henne) som för att skydda dem för solen; med andra handen höll hon fast Totos lilla knubbiga knytnäfve. ?Jeg söker efter ett helgon-namn åt dig?, sade Dick slutligen med ett leende. ?Jag vet icke hvilken ädel dam som lidit martyrdöden i kaschemirsjal, eljest kunde du, der du nu står mot väggen, rätt väl föreställa henne.? I detsamma kommo flera sorgklädda personer in i kyrkan. Det var en hög embetsmans begrafning och en stor mängd folk bivistade den. Stackars Catherine! Det är ett bedröfligt bröllop, detta?, sade Reine. ?Det är väl snart slut nu?, sade Dick. Stackars barn!? Jag skulle vara rätt glad om det vore slut nu, om ej för annat, så för att blifva med allt det här?, sade Reine och drog sin stora indiska sjal; jag önskar jag vore tillbaka i Petitport och finge taga på mina hvardagskläder igen.? Jag tror ändå att jag till sluts tycker bäst om dig i din mössa och ditt förkläde?, sade Dick och betraktade henne med kritisk blick. Jag visste det, jag visste det!? utbrast Reine, med hastigt upplågande harm; ?jag är ieke van vid, jag passar ej för något annat än min hvardagsdrägt. Jag har ofta anat at; den dag då jag bortlägger min bonddrägt blir en olycklig dag för dig och för mig. Du kan blifva förändrad, du, och kanske blygas för att...? Tyst, tyst, Reine?, sade Dick allvarligt. Det är dig ovärdigt att sätta eå föga lit till mig. Hvarföre ville du icke tro mig häromdagen och icke heller nu, då jag säger dig...? ?Skall jag säga hvarföre jag misstror dig ?7