Aug. 1855, som hrr Dickson komp. sjelfve bragt till offentligheten, hafva de visat sin omsorg att ställa sig utom all risk för ansvar vid allmogens hygge?, och vi äro temligen öfvertygade att något sådent ansvar, som der åsyftas, icke heller kan ifrågakomma. Det lönar således alldeles icke mödan att med afseende å sågverksegarne tala om hvad som genom utgången af målen rörande skogsåverkan kommer att ådagaläggas. Men en annan fråga är, huruvida den öfvertygelse skall kunna bibringas allmänheten, hvars opinion också är ett forum i denna sak, att sågverksegarne kunna vara omedvetna om och oskyldige i den olofliga skogsafverkningen i allmänhet. Esgammal efterspanareregel är, att då ett brott blifvit begånget, inan för att upptäcka den brottslige, har att i första rummet göra sig reda för hvem som haft nytta af brottet. Nu är faktiskt, att skogsåverkan blifvit begången. Hvem har haft nytta deraf? Jo, åverkarne skall man svara, och detta är sannt, men endast under förutsättning att de fått betaldt för det åverkade timret. Frågan är således, enligt hvad vi förut visat: hvem har betalt skogsåverkarne? Kan Haundelstidningen bidraga till denna frågas besvarande på :sådant sätt, att derigenom undanrödjes den nära till hands liggande förmodan, att betalningen bekommer af sågverksegarne, som begagna sig af det åverkade timret, så skall tidoingen ha gjort sina klienter och öfriga sågverksegare en vida större tjeost än med ropet på skandal och hotet mot tryckfriheten.