Aftonbladet – 9 oktober 1867, sida 2

Och så kom martyren fram ur sin nisch och det var tid att gå, men innan man lemnade kyrkan, hade någon hviskat till Fontaine att gå ut genom sidodörren, emedan begrafningsprocessionens vagnar körde fram till. stora porten. Fontaine och hans hustru reste från Caen till Rouen för att förströ sig med en Justtur på fjorton dagar. Medan de båda begåfvo sig af, tete-å-töte i en jernvägsvagn (och I förbigående sagdt icke särdeles förtjusta öfver ensamheten) återvände de öfriga till Tracy, tysta och pedslagna, som folk vanligtvis äro efter en misslyckad utflykt för sitt nöje. Jag skall röka en cigarr?, sade Dick genom fönstret till den vagn der grefvinnan, Marthe och alia barnen voro instufvade. Då Jean de Tracy hörde detta, steg han app och sade att han också ville röka och följde Dick, som uppraärksamt betraktade alla vegnar af andra klassen, tills ban funnit den han sökte. Vagnen var nästan full; i ett hörn deraf satt en bondflicka med ett par stora korgar knäet. De Tracy steg in utan att ens se på henne, satte sig på en bänk, släppte ned fönstret och blåste röken af sin cigarr it derigenom. Dick tände till elut icke nåson cigarr, utan satt blott och tänkte än på stt, än ett annat. En gång då han såg upp, mötte honom en varm blick ur Reines öga, och han kunde ej låta bli att säga: ?Hvad ar det blifvit af den granna damen fröken Ohretien?? Reine pekade på sina korgar, åg ned och försökte att se allvarsam ut. 3utler sade ingenting mera. Hans mening var blott att följa henne och se till att hon itan obehag nådde resans mål. Å Dominique var vid stationen med en vagn ör att hemta Reine, och de Tracys kalesch