Aftonbladet – 8 oktober 1867, sida 3

UTRIKES ENGLAND. Det möse, fom reformligan den 1 dennes hade föranvstaltat i S:t Jaraes Hall till Garibaldis ära, bivistades af generalens son Riciotti Garibaldi, som vid sitt inträde i salen helsades med dundrande hurrarop. Ligans flesta mera ansedda ledare med hr Beales i epetsen deltogo i mötet. Den unge Garibaldi höll på engelska språket ett tal, som på flere ställen helsades med bifall och hvilket var af ungefär följande hufvudinne håll: Det är i dag åredagen af slaget vid Volturno, genom hvilket Vietor Emanuel vann den kanske dyrbaraste ädelstenen i sin krona och i hvilket bourbonernas 40,000 legoknektar blefvo besegrade af 20,000 frivillige. — Detta skedde förnämligast genom Evglands bistånd, säsom min far sjelf medgifvit och af honom äfven blifvit på engelsk jord erkändt. Utom Englands biständ skulle jag ej längre ega min far och stode jag ej här, för att tacka er i hans namn. I hafven ät er uppbygt en stor, mäktig frihetsstat, men vi italienare voro olycklige i va let af vår konuog. (Hör, hör!) Mia far trodde på honom 1860 och kallade honom il R Galentuomo. Hvad min far pu tänt ker om honom vet jag ej; men väl athvarje italienare är af den åsigten, att min far då misstog sig... (Sedan talaren under fortgången af sitt tal begaznat sig af ännu starkare uttryck om Victor Emanuel, slutade han sålunda:) ?Jag kan väl tänka mig min fars smärtsamma känslor, då han i Roms underkastelse ser det slutliga målet för sina sträfvanden och nu åter blifvit evi ken i sitt hopp; men jag vet väl, att den adress, som I anförtron mig, skall bli balsam för hans sår. Personligen tackar jag er för den välviljs, I bevisat mig, då ett svårt uppdrag kallat mig till eri land. Om tre dagar hoppas jag kunna framlemna er adress till min far.? — Församlingen åtskildes under hurrarop för Garibaldi och det Pfria, förenade Italien?. Riciotti Garibaldi, som afreste från London den 2 dennes, med för till sin far ett par tusen pund sterling, som hans vänner i London och i Secotlaud i tysthet sammanskjutit, ÖSTERRIKE. Medan agitationen för konkordatets afskaflande är som lilligast och adress på adress från rikets största städer rörande denna fråga ivgå till representantbuset, har en demonstra ion i moisait syftning blifvit gjord af det högre presterskapet. I Wien har nemligen i de sista dagarne af förliden månad varit samlad ett slags synod af de österrikiska erkebiskoparne och biskoparne, som till kejsaren aflätit en adress för konkordatets bibehållande, undertecknad af 25 erkebisko per och biskopar, och i spetsen för dem erkebiskoparne af Prag, Wien, Salzburg och Olmätz. Adressen börjar med en skilsring af rikets läge, som gjorde endrägten mellan dess invänsre till en oungänglig nödvändighet, Det oaktadt hade pu ett visst parti valt just detta ögonblick för att göra religionen till föremål för sina angrepp.? Derefter följer en återblick på konkordaternas historia och särskilt det österrikiska, eom haft sim grund i nödvändigheten av hålla de sedliga mekterna till hjelp? för att qväfve revolutionen, Kommer så en filippik mot försöken att skilja skolan från kyrkan, hvari naturligtvis ses ett försök till upphätvande af ell religion samt civiläktenskapet, som