Aftonbladet – 7 oktober 1867, sida 3

FINLAND. I I Helsingfors hölls den 1 Okt. ett möte Irörande det sätt, på hvilket Helsiogfors kommun borde komma de nödlidande till hjelp. Mötet var besökt af 4 å 500 personer, som med det lifligaste deltagande följde förhandlingarne. Borgmästar Zilliacus medI delade å inbjudarnes till mötet vägnar ett förslag till insamlandet af medlen och deras användning, hvilket i hufvudsak gick ut på ått insamlingen i staden skulle ske på sam ma sätt som år 1862, så att listor skulle Jeirkulera inom de skilda korporationerna, hvarjemte den tillsatta bestyrelsen af minst 20 personer sinsemellan skulle fördela staden i distrikter och vända sig till inom dessa boende personer, som ej tillhörde nägon korporation. De insamlade medlen skulle fördelas på undsättningskomitberna i de mest nödlidande trakterna, för att utgifvas emot arbete, företrädesvis husslöjd eller jordbruksarbete. Mötet beslöt, att ingen tid vore att förlora, utan att insamlingen omedelbart borde vidtaga. Likaeå beslöts, att bestyrelsen skulle inskränka sig till att insarla medlen och besörja om deras rätta envändning, utan att inlåta sig på vågon förberedande undersökning om nödens utsträckning. Derpå förekom frågan om sättet att insamla medlen i hufvudstaden, och genom omröstning stannade mötet med ganska öfvervägande majoritet för det beslut att de insamlade medlen genom läneunderstödskomiteerna i de tre nordliga länen skulle fördelas åt nödhjelpskomiteerna i kommunerna utan annan bestämning än att de skulle användas till arbete, särdeles för slöjdalster af den beskaffenhet att de sedan kunde realiseras. I Wasabladet för den 28 Sept. berättas: I går voro bär i staden ett dussin personer från Gamla Karlebytrakten, de der här tillvexlade sig svenskt mynt, sinnade att med ångbåt härifrån afgå till Stockholm och där dån på emigrantfartyg till Nordamerika. Deras förtviflade beslut att öfverge det fattiga Suomi, deras fädernesland, väcker häpnad; månne icke det finska lynnet alldeles saknar den rörlighet och försisgenhet, som är åf nöden att taga sig fram i Amerika, dette humbugernas och bedrägeriernas, om ock frihetens och det ärade arbetets land? — P.S: De voro 9 karlar och 1 qvinna; skulle till! Newyork, der några landsmän förut befinna sig, som skrifvit sig der hafva godt om törtjenst. CI Åbo har man gjort ett försök att med bröd af renmossa lifnära personer. Härom berättar Å. U.: Olika åsigter hafva gjort sig gällande angående renmossans användbarhet såsom födoämne. Flere håfva rekommenderat, under det andra förkastat den, till och mer varnat för dess användande, såsom åstad kommande svindel, äckel, megplågor, djar16. Komiten för nödbröds beredande i Åbo har derföre antett sig, såvidt den varit i tillfälle derwll, böra få denna fråga afgjord, och har för detta ändamål träffat den öfverenskommelse med tvenne ransakningsfångar på härvarande slottshäkte, att dessa skulle under en tid ej förtära snuat bröd, än sådant, som vore beredt med renmossa. Såsom skäl till detta försök uppgafs för dem, det meningen vore att visa, att man kände sig lika mätt antingen man förtärde sådant eller vanligt bröd. Det bröd de erhöllo var beredt af utlutad renmossa till tre delar och en fjerdedel rågmjöl. Deras öfriga föda sökte man göra så lik vår all. moges som möjligt och bestod den af salt strömming, potäter och surmjölk samt två dagar, i stället för sistnämnda, den soppa som fångarne vanligen förtära. Till före. kommande af underslef isolerades de i ett särskildt rum och beröfvades all beröring med öfriga fåogar. Defingo dock dagligen ebsammataga sig frisk luft. Under de 10 dagar, de förde denna diet, åto de hvardera dagligen något öfver två hålbröd af vanlig storlek oeb befunna sig fullkomligen väl. Det enda de anmärkte var, att afföringen var mera trög. Mot slutet af försöket uppgaf den ene, att han tyckte det han vore liksom svagare i knäna.? Om detia var saont, kunde det vara en följd deraf att han jemförelsevis varit mindre i rörelse, än förut, hvarigenom han nu blitvit ovan att med sin tunga jernrustning vandra upp och ned för trapporna till tredje våningen; men möjligen var detta också uppdiktadt, ty fångarne lära befara, att man ämnar bespisa dem med dylik kost.