Aftonbladet – 7 oktober 1867, sida 3

menighetens beslut; vi se der Sigrid Stor. räda upptaga en handske, som, fast den var omaka, ändock var så dyr att den kostade en konungs lif och krona. Och slutligen se vi trenne furstar samlas till ett fredsslut, der Margeretha Fridkulla var det älskvärda inseglet. Hvad vilja vi mera begära af en så liten stad? Verkligheten är också för honom intei — minnena allt. Längre fram anlända vi till paradiset en miniature: annars Lilla Edet kalladt, beläget på östra sidan af elfven. På den motsatia reser sig stolt och präktig Ströms herregård. Kanalen, byggd:af Ericson och sträckande sig 2000 alnar långt, har de mest underbart sköna stränder, mellan hvilkas rika växtlighet fartyget likt en svart svan ilar frato. : Nu må du veta, att jeg, med mina afgjorda anleg för flegma, ej kommit mig för ait se hälften af hvad jag sett, om ej kaptenen, artigheten och välviljan sjelf, dragit försorg om att iogenting skulle undgå mina blickar af hvad söm var värdt att se — och byad var icke det? Jeg beundrade honom verkligen. Att ständigt vara förekommaude, ständigt synas intresserad, ständigt och oombedd lemna upplysningar åt alla sina passagerare öfver en väg, som han sjelf sett hundrade gånger, det är minsan ingen småsak. Och att sedan derjemte tänka ut det behagligaste sätt att arrangera allt för passagerarnes trefnad, utan afseende till person, det kan röra äfven det mest flegmatiska sinne. Jag ålägger dig att ?fara med den mannen? om du nästa år tänker göra samma färd, eller att söga åt dina bekants, ifall de ämna göra den, ty af erfarenhet kan jeg försäkra att de aldrig kunna råka bättre ut. Sånär hade jag glömt nämna att vi om