Aftonbladet – 7 oktober 1867, sida 3

nerna äro ock, vidgår D. A., ?proportionsvis vida större än i något annat lands banker, men genom det skottska banksystemets egendomliga inrättning kunde de vara ändå större utan att den ringaste fara skulle uppstå för bankernas förmåga att inlösa sina förbindelser?. Om D. A. eller någon annan barmhertig menniska ville, i stället för dessa höga auktoritetsförklaringar om detskottska banksystemets egendomliga inrättning och åtora företräden framför det svenska bankväsendet, upplysa allmänheten hvaruli ekiljaktigheterna bestå, så skulle utan tvifvel nödiga förändringar här vidtagas, men det kan D. A. icke, utan afskrifver i stället ur hrr Agardhs och Nordströms arbetenintressenta men nu ur sitt sammanhang lösryckta tirader. Vi bafva längesedan upplyst våra läsare derom att det svenska bankväsendet erbjuder allmänheten samma fördelar som det skottska, men derjemte ännu några fer. Der finnes i alla fall en väsentlig skilnad, och deruti ligger skottska bankväsendets stora fördelar. Den är att ekottarne äro ett sparsamt och i sina affärer högst ordentligt folk som aldrig försummar att till närmaste bank eller bankafdelning bära sina öfver. skotter för att dels få dem i säkert förvar, dels erhälla någon ränteafkastning. Detta är hufvudanledningen till den utveckling som skottska bankväsendet uppnått. Man bör derjemte ihågkomma att skotska bankväsendet under många mansåldrar skött sig å samma bankmessiga sätt. Hvaremot enigt D. A, bankmessigheten här egentligen började eedan Stockholms enskilda bank. uppträdde och började föregå de andra med exempel.? Detta erkännande af D. A. blir väl fråmdeles återtsget, men det kan väl ej anses olämpligt att anteckna detsamma särdeles som det beprisade skottska bankväsendet förklaras Pöppna tillgång till förlag för hvarje producent, återställa den upphäfda jemlikheten mellan den fattige och rike, göra arbetet oberdende af penningen, sätta arbetet först och penningen sedan, det gör sträfsamhet och redbarhet till nationaldygder?. Käre läsare vända vi nu om medaljen för att se hvad det skottska bankväsendet, tillämpadt och förbättradt, i Sverge nträttar, så fiuna vi att vårt närvarande privatbankssystem befrämjar att flytta furorna från höjderna, metallerna ur bergen och kärnan från jorden i den mest oförädlate form till utlänningens kapitalstarka alitid vakande verksambet, och hvarmed denne måhända skall smida de bojor och fostra de armar, som slutligen skola aftappa den svenska nationen dess blod och utsuga dess ifekraft?. Göres oss väl mera vittnesbörd behof. Skulle det vara någon lycka on jurorna ruttnade på roten och metallerna 1verlågo i bergen och den oförädlade kärnan i jorden? Slutligen citera vi ur D. A. följande: Pendåst fre skottska banker baiva i mannaminne gjort bänkrait, hvarvid fordrings:garne på den enå förlorade intet och på len andra högst obetydligt?. Huru det gick ned fordringsegarne i den tredje får man vissa sig till. Äfven om man antager D. A:s uppgift för god, så kan derewmot ställas n ännu bättre angående de svenska enskilja bankerna, af hvilka ingen gjört bankutt och på hvilka ingen fordringeegare nåonsin förlorat ett enda öre. I utlandet ärler detta obestridliga faktum ganska mycet till höjande af svenska bankväsendets nseende, men här hemmå äflås man att örstöra goda institutioner utan att ens förlagsvis kunna uppgifva hvad man önskar öra sättas i stället.