Aftonbladet – 7 oktober 1867, sida 3

1 läl! sr Rn LU rr rr v Å Alfr. Ahrling. EEONOMISET. Som man vet förer Dagligt Allehanda med ifver, men utan sakkännedom och sanningskärlek, de hopplöst skuldsattes talan. Man anser sig naturligtvis böra bekriga bestående penninginstitutioner, sedan man icke längre hyser någon förhoppning, att de skulle kunna eller vilja gå önskningarne om långa lån mot låg ränta och ringa säkerhet till mötes. Man ropar på nya penninginrättningar och framför allt sädana, som på förhand afsäga sig möjligheten att bereda sina delegare någon vinst. De skola i stället hugnas med blifvande låntagares loford. Såvom ett bevis uppå, att D. A. icke hyser ringaste intresse för blifvande insättare uti de nya penninginstitutioner; hon förordar, kan anföras att D. A. förklarar bolagsmännens solidariska ansvarighet alldeles öfverflödig och att sedan befrielse derifrån vunnits, grundfonden gerna kan vara huru I obetydlig som helst. Men D. A. kan icke gerna hysa någon ömhet för dem, som hos bankerna insätta penningkapital. Dessa inD. A. finner mindre grannlaga, att vi, med erkännande af det gagn ett förlagsaktiebolag, uppfördt på solida grunder och väl styrdt, skulle kunna komma att utöfva, gjort några anmärkningar emot detaljerna af det tillämnade bolagets stadgar, innan de, som satt sig i spetsen för ett sådant (förlagsaktiebolag), sjelfvre hunnit vända sig till allmänheten med framställning i ämnpet?. Enligt vanlig uppfattning kan det väl icke anses för tidigt, att genom pressen yttra sig om en tillämnad institution, sedan bolagsordningen genöm allmänna förfettningssamlingen blifvit offentliggjord. Men om näågonting uti denna sak är för tidigt, så är det den kongliga sanktionen på bolagsordning åt ett bolag, som saknar aktietecknare för minimibeloppet af grundfonden. Friherre Gripenstedt tillstyrkte aldrig konungea att stadfästa något bankbolags stadgar förrän teckniogelista upptagande aktieegare för minimibeloppet ef grundfonden kunde förevisas, D. A. kan icke lida, att vi anse att ett icke solidariskt bolag, som skall upplåna och fruktbårgöra allmänhetens lediga penningkapital, bör ega mera än 400,000 rdr ssmmanskjuten grundfond. Sin förhoppning, om att den siffran ej länge skall vara ett minimum, grundar D. A. på den omständigheten, att förlågsaktiebolaget ej är berättigadt otgifva obligationer, förrän en million rår blitvit till grundfonden inbetald. En backinrättning kan dock upplåna millioner riksdaler utan att utgifva obligationer. Den solidariska ansvårigheten bör icke i öträngdt mål eftergifvas, och när regeringen linner lämpligt att fritaga upplänande penningbolag från solidarisk ansvarighet, böra andra tillfredsställande garantier sättas i stället. Denna åsigt vidhålla vi oaktadt D. ÅA. förklarar den solidariska ansvarigheten af förmögne och redbare män betydelselös, emedan bankbolagets fordringsegare ej skulle få nog skyndsam regress till lottegarnes egendom. D. A. tager för gifvet att de solidariska delegarnes eg-ndom skulle komma att undandöljas och detta äskådningssätt står i fall öfverensstämnielse med Allebandamoralen. Under denna kontrovers har D. A. funnit lämpligt att göra anlopp emot en bank, som alldeles icke utgjort föremål för den nu på gående diskussionen, men hvars framgångar vällat D. A. många bekymmer. Ingalunda emedan Stockholms enskilda bank eller dess välförvärfvade kredit behöfver försvarag mot Dagligt Allehanda och dass tro värdighet, utan emedan det kan vara på tiden påpeka huru tryckfriheten missbrukas och sjelfva den vigt, som den periodiska pressen borde ega, förspilles, upptaga vi till belysning D. A:s försök att oroa dem, som hafva sina besparingar insatte hos Stockholms enskilda bank. D. A. yttrar: Det finnes, såvidt vi veta, icke i hela verlden pägon bankinrättning, som uppstyltat sig på det oförsigtiga sättet som just Stockholms enskilda bank. Det går så länge lyckan är med, men man bör dock icke alltför myeket lita på densamma. Såvidt vi (D. ÅA.) kunnat iekttaga det normala förhållande; mellan summan af bankers emottagoa depositioner och deras grundfonder, synas dessa i allmänhet föga skilja sig från hvarandra.? Såsom stående i strid med denna D. A:s princip anföres att Stockholms enskilda bank har 8,225,900 rdr i depositioner, ?då dess grundfond belöper sig till 612,000 rdr?, — — — ?Det är visserligen sannt att banken eger nära 4!a millioner rdr i räntebärande obligationer och 300,000 rdr i fastighet; men om en allmän panic skulle förorsaka en run (stormlöpning) på banken, torde tiderna då vara sådana, att hvarken den ena eller andra säkerheten kan hastigt realiseras, åtminstone icke utan stor förjost.? — — — Vi veta att så kan skei alla länder och vi veta äfven huru nära det en gång var att inträffa jast med Stockholms enskilda bank, fastän hjelp kom i rätta ögonblicket. Den bestämda uppgift D. A. förnyade gånger lemnat, att Stockholms enskilda bank under 1857 års kris skulle hafva varit nödvad stoppa, såvida ej hj-lp erhållits, — — denna uppgift är fullkomiigt falsk. Sanna förhällandet, som kan intygas såväl af kronans ombud som många andra irovärdiga personer, är, att Stockholms enskilda bank un Jan T1RX7 Sao le 2å Aavmhktfado nngnno holm atrin sättare ega något och hafva hunnit derbän att huru litet detta än må vara, de ej kunna Jenses tillhöra de hopplöst skuldsatte, med I hvilka D. A. så varmt sympatiserar. rr kd —