Aftonbladet – 7 oktober 1867, sida 2

Buckington, till allas förundran, skickade er femtiopundsedel till Catherines utstyrsel Denna var snart ordnad; Fontaine åtog sig alla bestyr för vigseln, som skulle försigg? i Caen, både i den katolska och den pro testantiska kyrkan, enär kontrahenterna vorc af olika religion. Bröllopsdagen kom slutligen mycket snart. nästan oväntadt, tyckte man, liksom alltid vigtiga dagar pläga komma. Den protestantiska kyrkan i Caen är stol och mörk, med höga hvalf och många pe lare, Catherine och grefvinnan de Tracy, söm sedan gårdagen varit i Caen, åkte fram till kyrkporten i samma ögonblick som det öfriga sällskapet anlände med morgontåget från Petitport. De gingo in alla tillsam. mans, men då Catherine trädde in i den dystra kyrkan, kände hon en iskyla i hjertat. Det var så fullt af eko i det stora, hvälfda templet; då den lilla brudskaran gick uppför störa gången, råkade någon att stöta till en stol, och det obehewliga, skrapande ljudet äterstudsade från pelare till peare, Presten var en vänlig, hvithårig, gammal man, som läste brudvigseln med osäker, pipig röst. Han var blott på genomresa här, han kände ingen af de närvarande, men han var intresserad af den lilla ljufögda bruden, och då de många år sednare åter träffades, kom han ganska väl ihåg henne. Fontaine fann alltsammans mycket otrefligt, och var glad när ceremonien var förbi. Ingen kunde ju veta hvart denna hemlighetstulla ritus kunde leda honom, han som var utsatt derför, värnlös och oförmögen att skydda sig mot dess inverkap: Han var icke orolig för Catherine. Hon var invigd deri, och hon var så god och mild, att ingenting ondt gerna kunde blifva henne tillräknadt; men en god