Aftonbladet – 7 oktober 1867, sida 2

ni?...? Men orden dogo på hennes lä; par. I nästa ögonblick var hon dock till utseendet lugn. Med stor ansträngning sökte hon återvinna sin sjelfbeherrskning och lycka. des. Hon talade med lugn om likgiltiga saker, medan hon inom sig med bitterhet tänkte, att fastän Butler igerkänt hennes anlete, kunde han dock ej se hennes hjerta. Hon hade fattat sitt beslut... hon skulle bli fast dervid. Reine skulle i hennes ställe hafva hand. lat helt olika. Catherine handlade oräit kanske, men dock utan ond afsigt — hon var falsk utan ett falskt bjerta. Hon trodde att det ej fanns någon annan lösning af hennes små bekymmer än det förtviflade beslut hon tagit. Om hon varit äldre, hade hon kanske varit klokare. Vänta... Detta är svaret på de flesta sorger, de flesta oroliga tankar. Men huru kan man tro detta när man aldrig väntat på något? Både rörande och vist här man sagt: ?För de gamla är sorgen sorg, men för de unga är sor en förtviflan.? Men kan icke en annan tolkning ligga dold under den mörka slöjan, genom hvilken man blott från höjden Kan skåda? TRETTONDE KAPITLET. Mendelsohbns bröllopsmarsch. Catherine Butlers bröllopsdag var redan utsatt, men gamle herr Beamish insjuknade oförmodadt och bröllopet blef uppskjutet. Dick erbjöd sig derföre attstanna vid Tracy tills Catherine Gorgas bröllop var förbi. Detta bröllop skalle firas mycket snart. Grefvinnan ville nödvändigt att det skulle ske innan hon reste från Tracy. Lady Farebrother, som man skrifvit till, sände sitt samtycke i ett bref, der religion och verldslighet voro underligt sammanblandade. Fru