Aftonbladet – 5 oktober 1867, sida 2

skymt af honom; Henri och Nanine kommo nu fram till henne med en hel mängd kastanjer, som de vilie lägga i hennes sykorg. Båda tycktes böjda för att samtala med fröken George. Min kusin är så tråkig4, sade Henri. SJag fick alldeles icke följa med honom, Jag bryr mig ej heller om honom. ZFröken, hvad slags tyg är detta? sade Nanine och såg på Catherines klädning, 4Någonting engelskt, icke sannt? Har ni många flera toiletter i garderoben deruppe? Men, naturligtvisX, tillade barnet med sin medfödda artighet, man behöfver ej så många klädningar då man reser, och ni tänkte ej heller stanna så länge här.4 Jag tog med mig alla mina vackraste klädningar, Nanine4, sade Catherine sorgset, undrande huru mycket barnen allsredan visste. Men hvarför trodde du attjag ej skulle blifva här länge? Nanine rodnade och svarade ej, men Henri utbrast: Jo, jo, mademoiselle la Curieuse, nu har fröken George satt dig på det hala! Fröken George, hon hörde att mamma sade att det ej fanns något rum åt er i Paris, den dagen då farmor var sä ond och mamma hade migraine. Det är icke vackert att lyssna — är det kanske?4 sade Henri, som hvarken förglömt eller förlåtit vissa systerliga moralkakor och nu vär förtjust att i sin ordning få servera några sådana. Fröken George rodnade också, som Nanine, och sade ej Keller någontivg. : Hon började att långsamt kasta kastanjerna, en och ev, i sin sykorg, men efter nägra ögonblick steg hon hastigt upp. Alla kastanjerna som legat qvar i hennes knä, rullade ned på marken. Hon lemnade de undrands små att åter hopsamla sina skatter. Det