Aftonbladet – 4 oktober 1867, sida 3

Anbålles vördsamt om plats i Afionblade för följand.: . Falsarium. Under denna rubrik innehåller sist tisdags Aftonblad en uppgift, att en qvartett had den oförskämdheten uppträda i Tyskland, kal lande sig för ?de i Paris prisbelönta svenska sån garne, Varande medlem af denna qvartett, an ser jag mig skyldig afgifva förklaring öfver denn notis. I första rummet får jag upplysa att vi alla, pi inbjudning af Upsala-komiten, deltagit i Pariser färden, och följaktligen torde känna anses son prisbelönta sångare, Det oaktadt ha vi icke upp tra! under benämningen ?Svenska sångarne? utan Ie svenska qvartettsångarne, hvilken tite vi begagnat 1 Mer än ett år för konserters gif vande 1 Sverge, Norge och Danmark. Att vi fen icke velat anses för den i Paris prisbelönta sven ska kören, ej heller velat lura den tyska publi ken. torde lätt kunna inses af bifogade berikti gande, infördt i Hamburger Nachrichten för den 23 September: Da in Bekanptmachungen tiber unser Auftreten hieselbst in mehreren Hamburger Zeitungen durch Missverständniss und gegen unsern Willen ein Irrtham eingeflossen ist, so wollen wir hiermit dem geehrten Publicum mittheilen, dass wir Mitglieder des in Paris mit dem ersten Preise ausgeseichneten schwedischen Sängerchors sind. Die schwedischen Quarteltsänger.? Aftonbladet innehåller äfven, att vi sjungit på Thalia-teatern i nämnde stad. Detta är ej öfverensstämmande med rätta förhållandet, ty vårt uppträdande skedde på Stadt-teatern, en af de största och bäst ansedda i Tyskland. I Berlin annonserades vårt uppträdande af di-ektören för VWietoria-teatern före vår ankomst, -Ettelse och förklaring blef genast af oss. lemnad, vilket jag, om så fordras, skall formligen berisa. Aftonbladet citerar Nationalzeitungs omlöme öfver vår sång. Äfven jag är i tillfälle mna två Berlinertidningar, hvilka godhetsfullt nat oss sin uppmärksamhet, nemligen Theatereitung och Fremdenblatt. Onsdagen den 25 Sept. innehåller sistnämnda blad en utförlig redorörelse, undertecknad Hugo Gothsehalk, en i Berin högt ansedd och aktad musikkritiker. Han talar der om den svenska sången i allnänhet, om våra utmärkta kompositörer; om våra köna folkvisor och karakteristiska Bellmans