Aftonbladet – 4 oktober 1867, sida 2

STOCKHOLM den 4 Okt. Äfven d:n, som hyser de lifligaste önsklingar för den europeiska fredens bevarande, . an icke förbise, att ställningen är såden, tt det med hvarje dag blir allt mera svårt tt finna en fredlig lösning. Den fredsälkande franske statsministern Rouhers orgaer inom pressen ha gjort de mest förtvifade ansträngningar för att motarbeta det ntryck som Bismarcks cirkulär gjorde i Frankrike, och gifvit det en så mild betylelse som möjligt; men de få skam till tack Berlin och skola ha ytterst svärt att fo:isätta dessa sina bemödanden. Bismarcks franska organ, Corre:p. de Berlin skrifver: Händelserna utveckla sig i Tyskland med stor fart; redan efier ett års förlopp är den nationella an mogen och tyckes lösa sig alldeles af sig sjelf. Man mäste antingen sakna sundt förnuft eller göra narr at folk, då man tolkar grefve Bismarcks cirkulär så, som de officiösa franska tidningarna göra, då man deri ser tomma fraser, som skola tillfredsställa den tyska fosterlandskänslan, elier ett mildt uttryck af det motstånd, som den preussiska regeriogen har för afsigt att göra mot den nationella hänförelsen hos hela folket. Cirkuläret säger klart och tydligt: ?Vi vilja icke göra något för att befrämja den asationella rörelsen, men vi vilja icke heller göra något för att hejda den?, och ett sådant yttrande stämmer ju också fullomligt ölverens med den politik, Preussen ljt från första ögonblicket. Man kan icke förneka denna politik det erkännandet, att den går rakt på målet och är klar. Det var Preussen, som dikterade vilkoren för Pragfreden, och det tillförsäkrade i traktaten Sydtyskland rättighet att ansluta sig till det nordtyska förbundet genom ett ?nationeli band?... Nu uttalar Sydtyskland högljudt sin önskan... Inobillar man sig då, att Preussen, som sjelf har genomdrifvit principen, skall undandraga sig de direkta och mnödvändiga koseqvenserna?... Deillusioner, som man med efsagt gör sig utomlands, åstadkomma ingen förändring i de verkliga för hållandena elier i utvecklingens nödvändiga gång.? Corresp. de Berlin har derjemte meddelat en utförlig regogörelse för förhandlipgarna i den nordtyska riksdagen, och de franska tidningarna ha först derigenom erhållit noggrann kännedom om de yttranden, som fälls der, emedan Corr. Harvas hade uteslutit alit hvad som var utmanande mot Frankrike. et är naturligt, att Bismarcks yitrandea om konung Wilhelms militära resignatiou under de luxemburgeka förvecklingarna ha väckt stort uppseende. 1 Paris går åter ew rykte, att Drouyn de Lhuys skall bli utrikesminister. Er korrespondert till Indp. belge berättar, att han? vänner anse hans utnämning säsom nästan säker, och att han på den senare tiden har stått i ständig bretvexling med kejsares. Före kejsareas återkomst från Biarritz väntar man dock ingen förändring i ministåren; möjligen vill man, tillägges det, afvaktaresultatet af den nya sammankomsten med kej:saren af Österrike, innan man fattar något beslut, och först vid den tider väntar man, att Benedetti skall återvända till Berlin.