Aftonbladet – 2 oktober 1867, sida 2

emot, tag emot?, tyckte hon sig höra en stämma hviska, ?tag emot vänskap och gif vänskap, sedan kärleken ej mera är till för dig 1? Het var som en underlig, otrolig dröm att hon skulle stä der och fatta ett så vigtigt beslut, medan de andra, unga som hon, men sladare, under skämt och skratt kommo närmare och närmare. På en gång såg Fontaine ett blekt, sorgset ansigte i månljuset, ett par händer bedjande sträckas upp. Tag mig härifrån!, ack, tag mig häri. från !? sade hon med en hastig, bönfallanle rörelse. ?Jag kan icke göra något för er, icke en gäng älska er!? Säg icse det, mitt barn?, sade Fontaine. Voer icke rädd, allt skall nog bli godt.? En minut sednare stodo de båda framför srefvinnan de Tracy. Hon samtycker?, sade Fontaine. ONi nisstog er, fru grefvinna. Huru skall jag ågonsin nog kunna tacka er för det ni låit mig göra hennes bekantskap ?? Det var Dick som först berättade Reine tt hennes väninna var förlofvad. ?Jag kan ej rätt förlika mig med att hon kall gifia sig med Fontaine?, sade han. Stackars liten ! Reine, som stod och tjernade — då Dick ar närvarande företog hon alltid de tynga arbeten hon någonsin utförde — säg på onom öfver smörtjernan. Jag skulle ej i hennes ställe kunnat gjort et?, sade hon, ?men vi äro Också olika.? Dick tyckte i detta ögonblick att hon var indre god än hon någonsin förut förefallit nom. . (Forts, följer.)