Aftonbladet – 2 oktober 1867, sida 2

dast tänkande på huru hon skulle kunna fl och dölja sin förtviflan. Fontaine tyckte gissa hennes afsigt. Vill ni icke dröja här ett ögonblick, frö ken?? gade han. Jag sökte er. Grefvin nan sade att jag torde finna er här.? Han talade icke som hen brukade, Hoi hade aldrig förr bört hans stämma ljuda si upprörd. Hvad förändring hade då kommi öfver honom? Hastigt hörde hon honom åte tala och med djupaste allvar, och då el man har en allvarlig mening med sina ord blifva orden enkla och kraftiga. All Fon taines tillgjordhet var försvunnen — han: stämma ljöd nästan vred och sträng. Jag vet att vi landtfolk måste synas e alltför enkla och-kanske löjliga ibland?, sa. de han. Kanske ni jemför oss med andrs och vi förlora derpå? Men den dag kunde ju komma då ni ångrade att ej ha mottagit en hederlig mans hand, och det beskydd han kunde erbjuda er. Grefvinnan de Tracy har underrättat mig om edra familjeförhålanden — edra systrar. Ni känner mig och vi har sett min son. Ett barns tillgifvenret, ett helt lifs kärlek betyda dock något, ir det icke så? Och detta åtminstone kan ag erbjuda er uppriktigt och troget. — Ni var icke någon moder som jag kan vända nig till, fröken, derföre kommer jag till er ch jag tror att jag har rätt att vänta ett var.? Ett ögonblicks tystnad uppstod; en vindläkt susade genom träden och förde med ig ljudet af talande röster och skratt. Caherine darrade åter, det lät så sorgset, kom enne att känna sig så öfvergifven, tyckte on. Hon fann sig både rörd och förvånad ch förskräckt på en gång öfver Fontaines äftighet. Han hade kommit i en stund då Ilt hennes mod öfvergifvit henne. Tag