Aftonbladet – 1 oktober 1867, sida 2

Men Cetherine satte ned sitt glas orördt och reste sig häftigt. Se, ah, se!? ropade hon och pekade genom fönstret, hvem är det der? hvem är det?? upprepade hoc halft rädd att det var en vålnad, som skulle försvinna i samma ögonblick den kommit. Hvem var det då, eom stod der i sin halmhatt, helt obesvärad och lik sig, som bon sett honom hundrade gånger förr? Det var ingen dröm, irgen ?ouppfylld längtan? som för ett ögonblick iklädt sig materien. Det var Richard Butler cch ingen annan, som siod der midt på torget och som undrande såg upp till deras fönster. Petitpere kände genast igen honom. ?Det är monsieur Richard, sade han utan att blifva det minsta förundrad. Reine, mitt barn, ser du honom ej? Han mäste komna upp?, tillade ban och vinkade åt Dick. Det är en engelsk herre, som gör taflor?, upplyste ban i förbigående; ?men ni kävner honom också fröken? HBEagelsmän känna alltid hvarandia.? Om hon kände honom! Dick var så beständigt i C therines tankar, att om han på en gårg visat sig i den heliga Jungfruns plats på högaltaret i kapellet, tror jag knappt hon skulle undrat derpå. Att han skulle vara i hennes närhet föreföll henne helt naurligt; att han var frånvarande var hvad kom var så svårt att tro. Reine satt qvar på sin stol; hon värde bort hufvudet och örde sig ej förrän dörren Ööppnaves och Dick kom in, böjande sig i den låga dörrsppningen. Han var sig ulldeles lik; man unde gerna tro sig vera i frö Butiers saong i Eaton Square, tänkte Catherine, då an skakade haud med henne och med alla je andra. Visste ni ej att jag skulle komma till