Aftonbladet – 28 september 1867, sida 2

STOCEICLM den 28 Sept. Adressdebatten i det Nordtyska parlamentet. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 25 Sept. Jag har ej för afsigt att lemna er en utför!lig redogörelse för debatten om adressen, hvilken det nordtyska parlamentet antog med den ofantliga majoriteten af 157 röster mot 58. Några ord endast om de särskilda partiernas förklariogar, som karakterisera deras syften och önskningar rörande den vigtigaste frågan för ögonblicket, Sydtysklands inträde i det nordtyska förbundet. Några värdefulla fingervisningar äro äfven att hemta ur grefve Bismarcks ganska bestämda tal, hvilkas vigt tidningarne i min tanke icke ha tillräckligt framhållit. Parlamentets majoritet hade, såsom man vet, icke önskat adressen. Den ville följa exemplet af tiontalets vältaliga tystnad och genast begynna sina arbeten. Det var för att gifva stöd åt anhängarne af Tysklands enhet i södern i den svåra strid, de ha att uthärda mot Österrikes gamla vänner, ultramontanerna och de radikala, som nationalpartiet ansåg ett öppet uttalande af det första lagstiftande parlamentet för nödvändigt. Förslaget inlemnades till bureaun något oförfraktioner, af hvilka parlamentet består. Man kan numera icke gerna påstå, att den tillställning af regeringen. De konservativa ville undvika skenet af att utöfva en påtryckning på regeringen och önskade derföre mildra det yttrande, som handlar om Sydtyskland. Man har gjort dem den eftergiften att upprepa ett ställe i Pragfördraget (likväl utan att citera detta), der det heter att den nationala förbindelse, som skall upprättas mellan norra och södra Tyskland, skall öfverlåtas åt de båda gruppernas fria öfverenskommelse. Detta ställe äterfiones något omskrifvet i adressen, men med utelemnande af det eventueila sydstatsförbuod, hvarom det tbalas i samma pearagraf i Pragfördraget. Skälet är, att detta förbund är en dödfödd id, hvilken hr Froebel från Minchen ensam tyckes taga på allvar till förmån för Österrikes förlorade sak; ty han har gjort till sin uppgift att understödja detta land, Sedan de konservativa utverkat denna skenbara eftergift, samtyckte de till den I slutliga redaktionen af adressen, som ärl mer energisk i yttrandet om Sydtyskland, än nationalpartiets ursprungliga förslag var. II sjelfva verket åberopar adressen nu artikela 79 i konstitutionen, hvilken låter Sydtysklands inträde bero endast af ett förslag af presidenten (konungen af Preussen) och riksdagens beslu. Adressen lemnar dessutom ingenliog öfrigt att önska säsom ett luttalande af nationalviljan att icke tillåta någon främmande inblandning i de tyska angelägenhetersa. Det är detta som poarlsmentet diskuterade i går, och debatten erbjöd ofta ett lifligt intressse. I Nationalpartiet stod fast vid sitt välbekanta program. Fiere af dess talare, hr Planck isynnerhet, som var referent, bevisade att Pragfördraget icke lade hinder i vägen för Sydtysklands frivilliga i.träde i det nordtyska förbundet. Och de proklamerade Tysklands fasta beslat att fullborda sitt enhetsverk, utan att låta störa sig af en inblandning utifrån. Hr Braun från Wiesbaden frågade med det humoristiska sunda förstånd som utmärker honom, om Tyskland, som aldrig tänkt på att lägga hinder i vägen för Frankrikes, Englands, Ryselands och Italiens enhetsverk, lävgre skulse vara Europas Cendrillon. Genmälende dem, som påstodo att Sydtyskland Ticke skulle vilja utbyta sin frihet mot förI busdet, anmärkte hr Braun att ingen kammare i Sydtyskland utgått från direkta och I fria val råsom det Nordtyska parlamentet, I samt att förbundsmyndigheterna redan mycket hade öfverträffat den tyska förbundsdagen i liberala tendenser. I Dessa voro majoritetens förnämste talare. Vidare må nämnas hr Aegidi, professor i allmän lagfarenhet och medlem af högra I centern. Han hade några lyckliga ögonblick, och det var honom icke svårt att bevisa, att Pragfördraget aldrig skall kunva förhindra Sydtysklands inträde i förbundet. JHr Aegidi fällde några bittra ord om Frankrike, eiterande Montesquieus yttrande, att endast svaga nationer och de som icke kunna uträtta någonting hemma hos sig söka diversioner utomlands. Han förklarade att afståendet från inblandning var en värdighetsoch hedersfråga för Frankrike sjelf. Venstern ville alldeles ingen adress ha. Dess åsigt försvarades med mycken talang Toch qvickhet af hr Ziegler, som roade par-lamentet med sina något paradoxa infall. I De öfriga partimotståndarne till adressen, -Jultramontaner, polackar och radikala, voro .I temligen matta och gjorde intet annat än Igåfvo grefve Bismarck anledning till hans genmäle. Sedan en medlem af yttersta venstern klandrat adressen, derföre att ingenting yttrades om förlusten af Luxemburg, förklaI rade grefve Bismarck, att han borde berikItiga ett allmänt gängse misstag; attLuxemIburg befann sig i samma belägenhet som lefter det tyska förbundets upplösning, unI der samma dynasti, i besittning af samma konstitution; att Preussen endast hade afsagt sig en omtvistad rättighet att hålla garnison, i utbyte mot hvilken det hade. erhållit landets neutrslisering under Europas kol. lektiva garanti. Grefve Bismarck prisade konungens af Preussen moderation, då han, ehuru sjelf krigare oeh chef för en krigisk nation, icke velat uppoffra 60,000 man till rsvar för en tvifvelaktig rättighet I melse att ingen skulle säga något derom. modadt och har föranledt långa öfverläggningar på särskilda sammankomster af del. med sådan möda tillkomna adressen är en Då vw mm mm mm cm mm AA Lä HB AA AA DR Fr DM