Aftonbladet – 27 september 1867, sida 3

NORD-TYSKLAND. Bismarcks första uppträdande under adress debatten föranleddes närmast af ett yttrand af Bebel, hvilken anföll regeringen för hen nes förfaringssätt i den Luxemburgska frå gan, hvarigenom en del af Tyskland blifvi fössliten från detsamma. Förbundskansleri bestred att Luxemburg blifvit lösslitet frå: Tyskland. Det befunne sig nu i samm: ställning och beherrskades af samma dyna sti som förut. Preussen hade endast upp gifvit en tvifvelaktig rätt att der hålla gar nison. Konungeh hade, genom att undvikt kriget, förvärfvat sig anspråk på nationen: tacksamhet. Sedan de första punkterna a adressen voro antagna tog Bismarck åter til ordet och förklarade att regeringen iadres. sen såge ett bevis på riksdagens önskan at hon i afseende på Syd-Tyskland skulle gå skyndsammare tillväga. Sedan han deref. ter hänvisat till sitt cirkulär af den 7 dennes och sitt der gjorda uttalande rörande regeringens ställning, slöt han med de genom telegrafen redan bekanta orden: ?Vill nationen verkligen, att det blott skall vara en enda tysk stat, så är ingen tysk statsman nog stark att kunna, eller nog småsinnad att vilja hindra det.? På en anmärkning af Hähnel (från Kiel) om Nordslesvigs afträdande svarade förbundskanslern, att han ej ansåg herraväldet öfver nationer, som sträfvade efter att lösslita sig, för nyttigt, om det också ibland kunde vara nödvändigt, såsom fallet t. ex. vore med Polen. Den nordslesvigska fråsans svårighet läge ej deruti att Prcussen nekade att gifva Danmark hvad som är danskt, utan i den blandade befolkningen. Preussen skulle ej kommit i en sådan ställning om slesvigarne vore mera tyska och mindre partikularistiskt (h. e. danskt) sinnade än fallet vore. Kautak, en af dejpolska deputeradena, proesterade i Polens namn mot adressen. Bevel, som bestred riksdagens rätt att tala i iationens namn, afbröts af presidenten, som af honom en tillrättavisning. MEXIKO. Evligt Presse vill Juarezendast på det ilkor utlemna Maximilians lik att Europa erkänner republiken Mexiko. Carlos Miramon, en bror till den afrätade generalen, och som står i spetsen för n insurgentskara af 3000 man, har låtit kjuta 90 republikaner till hämnd för brorens död. De vid Queretaro tillfångatagne generaler a blifvit benådade. Ett stöd för denna åtärd och i allmänhet för en skonsammare olitik emot de besegrade partierna har uarez erhållit i general Porfirio Diaz betämda förklariog, att han skulle med vaenmakt uppträda mot regeringen, om ej e talrika död-domarne upphäfdes.