Aftonbladet – 27 september 1867, sida 3

Jinträffadt menföre blifvit hindrad att återvänd hem. Mannen var nära att tillika med sina bat ljuta hungersdöden, och förunderligt var, att, den ställning och belägenhet de befunno sig dessa nödlidande personer kunde frälsas från e jemmerlig urdergång. Sedan de flera dygn sal nat andra näringsmedel än Jaf och andra on: turliga födoämnen samt utmerglade och död: j bleka lågo på sina tårbestänkta läger och vär tade att få inslumra för alltid, hände att en lapp man från landets nedra regioner, flyttande me sin renhjord, anlände till denna nödens bonin och vid inträdet der till sin förvåning fann d nödlidande personerna ligga och vänta på döden Rörd af denna hemska anblick och genast be vekt till medlidande, erfor lappmannen vid öpp nadt samtal med den nödlidande familjefadern att han och barnen i brist på näringsmedel vor nära hungersdöden, som icke kunde afvärjas emedan i denna gdsliga fjellregion ingen menni ska fanns, som förmådde räcka en hjelpsam hand samt någon räddning och undsättning så mycke mindre kunde sökas och påräknas, som det ut merglade kroppstillståndet och den alltmer till tagande kraftlösheten icke tilläto försöket till er utvandring. Den barmhertige lappen öppnad då med beredvillighet sitt till våren besparade matförråd och meddelade deraf så stor andel, at de dermed kunde berga lifvet, tills den bortrest: hustrun vid sommarens början hemkom med de gåfvor hon under den mödosamma vandringer under den kalla vintern at medlidsamma men niskor emottagit. Ehuru sorglig och för hjerta nedslående denna enkla berättelse är, kan jag dock icke underlåta att i bredd dermed framställs en annan tragisk scen, som är af en ännu smärt sammare beskaffenhet än den förra. En nybyggare vid namn Daniel Persson, boende fupkring 6 mil från Wilhelmina kyrka, hade, fastän han icke hunnit längre än till några och 30 år, likväl jemte hustru sex minderåriga barn att försörja, hvilken husfaderliga pligt under en mera gynnsam tid, ehuru alla ansträngningar blifvit använda, med synnerlig möda kunnat uppfyllas, dock så, att familjen kunnat tarfligt litnäras; men sedan flera missväxtår jemte andra svåra omständigheter inträffat, hade dessa kritiska förhällanden, i likhet med hvad många andra äfven erfarit, till den grad menligt inverkat på den fattige nybyggarens ekonomi, att han icke utan skuldsättning kunde lifnära sig och familj; och detta år hade han varit satt på hårdare prof, än han förmådde uthärda. Ingen kunde ana hvad denne arme man, boende aflägset i en isolerad fiellöken, med hustru och barn måste genom näringsbrist lida; men det bedröfliga tillståndet i hans boning blef likväl uppdagadt och kändt, derigenom att mannen, lidande af svält och tvungen af den smärtsamma anblicken att se sina anhäöriga tärda af hungerns plågor och hotadelmed hungersdöden, slutligen måste, ehuru af svält så utmattad att han knappt kunde gå, likväl i Maj månad, för anskaffande af födoämnen, företaga en vandring till närmast belägna by, der hans förändrade utseende och utmerglade gestalt, liknande sn liflös skugga, vickte allmän förvåning. Med de ringa allmosor han kunnat hopsamla i den besökta byn, bland hvars invå. nare äfven brist existerade — dock med något mildare prägel — aflägsnade sig den arme familjefadern, ifrigt sträfvande att komma hem med något ätbart åt sina hungriga barn, som jemrade sig och ropade efter bröd mellan de stunder de slumrade i en onaturlig sömn, som synes vara den första graden af svältsjukan. De hoptiggda bitarne kunde dock icke räcka länge för en familj, bestående af fiere personer, som för öfrigt måste sakna mjölk af sina tvenne kor, vilka genom foderbrist blifvit ytterst afmagrade. Från de med djupt snölager betäckta skogsmarerna kunde något annat till födoämne ej hemas än laf och bark af träden, som kokades och brist på något annat måste förtäras. Sedan sarne i sjöarne genom den mildare väderleken blifvit landlösa och vid stränderna bildat vakar, sifvande hopp om att han med utlagda nät skulle tunna fånga rågon fisk, begaf sig nybyggaren idigt å pingstlördagsmorgonen ut till en half mil rån nybygget belägen mindre sjö i akt och meling att genom nätutläggning Tånga litet fisk. Utan att hafva förtärt nägot på morgonen förr, in denna utfärd företogs öfver den med snö och ratten uppfyllda marken, blef mannen så svag och utmattad, att, sedan han ifrån sjöns strand agt ut några nät, han lade sig ned i en Skogs backe, der han gjort upp eld. Medan han l ler, medtagen af hunger, bekymmer och förtvif an, kom i skidor rännande genom skogsmarken n lappman och anträffade det ställe, der den urma mannen låg. Oaktadt hans klagan öfver hungern och fråga om lappmannen kundelemna vägon hjelp för att frälsa det i fara sväfvande ifvet, kunde denne, oaktadt den bästa vilja, vid letta svåra ögonblick icke räcka en hjelpsam rand, emedan han icke var försedd med nägot, om kunde stilla hungern. Lappmannen aflägsade sig, och den lidande mannen blef å maren liggande till om morgonen, då han i förioppning att få någon fisk uppdrog de utlagda äten; men de voro tomma och han hade ingening för sitt bemödande. Hustrun och barnen ntade med otålighet på mannens återkomst på ingstdagen och gladde sig i hoppet om att han kulle hemföra något till hungerns stillande; men etta hopp besveks och förbyttes i stället i fasa, å den hund, som medföljt mannen, hemkom ch visade sig orolg, liksom gaf tecken till att ågon olycka händt. Den bekymrade och sorgsa hustrun anade genast att mannen var död. lärtill sällade sig samtidigt den olyckshändelsen tt hennes båda kokreatur störtade, hvarigenom amiljen beröfvades den lilla mjölktår, som förut rhåliits till utblandning i vatten, så att i den attiga boningen intet annat ätbart nu var tillnnandes än kadavren af de störtade kreaturen om naturligtvis i nödens stund måste tillgripes. jelf matt och svag i fysiskt afseende och at det rätande bekymret lidande till sin själ samt omven af flera minderåriga barn, hvilka icke unde vårda sig sjelfva, utan fordrade modrens eständiga tillsyn; kunde och förmådde icke den eklagansvärda qvinnan aflägsna sig från huset ör att uppsöka sin man, i hvilket fall hon säerligen blifvit dödens offer och barnen, beröfade sin moder, sannolikt icke heller kunnat ndgå samma bedröfliga öde; hvadan spanimgen fter den bortavarande mannen måste anstå tills mkring 8 dagar derefter genom Försynens skicelse en vandrande mansperson anlände till dena jemrens boning. På hustruns begäran begaf an sig ut att uppsöka mannen, hvars lik han åträffade liggande i den vid sjöns strand ståene båten. Den beklagansvärda qvinnan och henes barn måste straxt derefter begifva sig ifrån in hemska boning. Denna olyckliga familj förjenar i hög grad medlidande. Saknande alla tvägar till lil6 king, är den ännu underkastad tt svårt lidandk af näringsbrist, som naturligtis hädantökr lir ännu svårare, då missväxt ter inträ Lappmarken. F. UTRIKES.