Aftonbladet – 25 september 1867, sida 3

a uppgått till 1150 kannor, och kalfvarnes m dagliga vigttillökning i medeltal utgjorde 2,40 a 8. — Af de fyra vid landtbruksakademiens 1I experimentalfält befintliga försöksstammarne Sj hade högste mjölkafkastningen erhållits af I Strömsholmsracen med i medeltal 1306 k:r, dernäst af Algauerracen med 1149 kannor; så af Ayrshiremed 1012 kannor, samt lägst af fjellracen med 988 kannor. Men om de olika racernas lefvande vigt togs med i beräkningen, så framstod sistanförda race i nyss nämnda hänseende särdeles fördelaktigt. Derpå hade hr Dannfelt erhållit ytterligare bekräftelse under en nyligen verkställd resa : I genom samtlige de norrländska länems öfre socknar, samt uti en del af Lappmarkerna, u , ar n (4 4 ls d r n Ihvilken resa, hade företagits i afsigt att uppköpa kor för bildandet at några stamholländerier af fjellrace, för hvilka uppköp hr D. gjort längre fotresor tili aflägsna och obanade trakter. Han hade anträffat kor at den 8. k. fjeliracen med utmärkta egenskaper såsem mjölkdjur, och deras förmåga-att lemna riklig mjölk var i hög grad förvå nande om man tog hänsyn till den föda som i allmänhet bestods dem. Kor hade förekommit med en afkastning af 5—7 k:r pr dag och en ärsafkastning som uppgick ända till 1250 kannor. I sammanhang härmed lemnades en skildring af det sätt hvarpå boskapesköts In bedrifves i Norrland. Den är förkvippad med stora besvärligheter särdeles sommartiden och i fjellen, der betera dock äro både rika och kraftiga. Flerstädes ha boskapsegarne börjat lemna bort sina ar lägsnare fjellbeten mot en viss afgift, och behålla kreaturen hemma på bete på närmare höll. Djuren lida om nätterna förfärligt af myggor, och ett vanligt bruk är att vallhjo-) nen om aftonen fälla några barrträd; som antändas, då korna tätt packad. ställa sig mot vinden, då röken omgifver dem ochl. befriar dem från myggen. På andra ställesl. föras korna in i lador, som från eldstaden fyllas med rök; djuren ställa sig så mnäral elden att häret ofia svedes, endast förl. att befrias från sina plågoandar. Hrli Dannfelt framhöll berömmande den omsorg och kärlek hvarmed djuren vanligen behandles, eburu å andra sidan det sätt, li Ihvarpå de uppföddes och afvelsdjur valdes, samt kreaturen utfodrades lemnade mycketl. Jöfrigt att önska. Han omtalte vidare att då till följd af den stora foderbristen korneg ls och hästarne hade måst släppas ut redan innan snön bortgått och många af dem förgålts af hunger, var det endast ett djurslag. jeom kunnet lifnära sig sjelf — nemligen getterna. Man har också börjat inse derar värde, och de komma säkert att nu ökas i antal, sedan de under föregående år blifvit förminskade. Den samfällda vårdeo under sommarbetvingen i fjellen af ett större antal djur, tillhöriga flera egare, ansågs -börs underlätta anordnandet ät en gemensam mejerihusbållning (s. k. bymejerier). Sådan skulle isynnerhet inom Jemtland kunna åvägabringas, bvars synverligen intelligenta allmoge syntes villigt tillämpa sådana ?nyheter?, om hvilkas verkliga nytta och auvvåndbarhet under dervarande förhållanden öfvertygelse förvärfvades. Sålunda var inom Jemtiånd nära nog öfverallt den s. k. Åkersplogen spridd, tröskverk äfven vid ganska små I: tandtbruk, och mergling användes med stor fördel — ja till och med en god afdiknidg begagnades, ehuru den annars var detnorrländska jordbrukets svagaste sida. — Hr Dannfelt förevisade nödbröd, beredt genom landshöfdingens i Westerbotten försorg, af islandsoch renmossa, äfvensom ax af förfruset korn från Westerbotten, samt strå af lin af ovanlig finbet och längd, hvilket icke lidit af nattfrosten — allt detia antydande den väg, på hvilken landtbruket inom dessa trakter bordeinslå, nemligen möjligast ringa produktion af den alltid osäkra säden, men deremot ökad odling af foderoch spånadsväxter, af hvilka i Norrland erhölls fullt lika sika skördar, som-uti någon annan del af vårt land. Såsom ett bevis på huru lönande foderodlingen kunde vara, anfördes att hr D. träffat flera bönder, som plägade afyttra hö för ända-till 1200 rdr till sågverken; men inseende att deras egen jord deraf led skada, nu föredrogo att uppfodra höet på egna kreatur. Slutligen förevisades en på landshöfdingens i Westerbotten föranstaltande utgifven, bland allmogen spridd afhandling röraånde tillvaratagande och beredning af nödbrödsä-nen. Protessor Arrhenius hade äfven nyligen återkommit från en resa i Norrland, der hav inspekteratlandtbruksskolorna, samt derjemte gjort flera exkursioner för att på olika trakter studera landtmannaförhållendena. Den genom nattirosterna i år inträffade skadan på säden var så allmän och så stor, att betydlig och skyndsam undsättning erfordrades. Kunde penningar anskaffas, så vore önskligt att arbetsförtjenst bereddes, och riklig tillgång på arbete erbjöd sig om större afloppsdiken upptogos i de vattendränkta trakterua, der nattfrosterna oftast visade sig. Det vore ett stort misstag om man trodde att dylikt dikniogsarbete endast sommarti. den kunde företagas; tvärtom vore vintern, och så länge snöfall ej hindrade, den bästa tiden, emedan marken vore, ofrusen, så lös att jorden svårligen kunde handteras. Fick den deremot tillfrysa något, så uppgräfdes den lättare och så kunde den något tillfrusna jordmassan hvarf för hvarf upptagas. Allmogens flerstädes rådande obenägenhet att afdika sina åkrar, hade till följd att de alldeles för sent på våren blefvo tjenliga för sådden, och följden deraf blef att säden mognade sent. För rågodling rådde äfven obenägenhet, ehuru den mognade tidigare än kornet, om den i rätt tid såddes. Men det var icke ovanligt, att der råg begagnades blef den sådd i korastubben, och kom således alldeles för sent ijorden, och när denna derjemte var odikad, så gick rågen ut. Att emellertid äfven utmärkt väl skötta jordbruk förekommo, som kunde framställas såsom exempel til) efterföljd var det talaren fer en glädje att vitsorda. Så t. ex. låg vid Ratan ofvanför Umeå, Robertsfors, tillhörigt! ne norrmannen hr Petersen. Jordbruket derhv bestod af 500 tunnland under plogen och an var utmärkt väl ekött. Afdikningen varhv keso a Preem He ändamålsenlig -ochäfven täckdikning var nn införd. Det gärde som i år bar utmärkt och vacker råg utgjorde 90 tunnland. Päståen-Lo det att rågen jeke mognade så högt upp var plt seäledes oriktig, och vederlades äfven deraf ät! att i Finland, hvars klimat är ändå strän-fö gare, odlades rågen ändå högre upp. ko —R hå