Aftonbladet – 25 september 1867, sida 3

klinga, så tar turken gerna emot ert guld, emen var öfvertygad om att han djupt förelaktar er och inom sig mumlar en förbanch nelse öfver den otrogna hunden. Vi vandra åter ut bland sidogångarne och it gå förbi pipsvarfvare, tobakshandlare, perlrJarbetare och tusentals butiker. Här osar oI stek och magen påminner om att frukostrtimman är slagen. Vi stiga in hos den turn j kiska restauranten och slå oss ned bredvid eett bord tätt intill spiseln. r,) Schischkebab! säga vi åt kocken, som är a lkypare på samma gång. el Ni kan sjelf ee hur rätten tillagas. Koecf-lken tar en mjuk hvetebrödskaka och lägger ili en stekpanna, hvarpå han häller en fet a sås öfver kakan och steker den vid sakta f-leld. I ett stort fat ligger en samling halffl tumslänga bitar af fårkött. Dem träder han alupp på smala jerospett och halstrar. Den t stekta hvetekakan skäres i bitar och blantt) das med köttet, hvarefter allt serveras på -Jett stort tenntat. Hvarje gäst får sin gafn I fel och ken sedan sjelf välja sina bitar i hö. Igen. hl) Egentligen bör man icke se på hur kibas å I tillagas, ty kocken begagnar fingrarne som e j gaffel och vid denna syn förlorar en europ6 e lofia aptiten. Men vi lefva ju nu som tur. kar och läta oss derföre väl emaka. t) Behngat ni desert Få gå vi till konditora e I här bredvid och äta malebi (riskaka med socti ker). Och sedan kommer kaffet. Det turr ikiska kaffet servereg i små koppar, men I borde ätas på tallrik med knif och gaffel, Ity det innehåller mera fasta beståndsdelar I län flytande. -I Narghileh! Uppassaren bär fram våra vattenpipor och sätter dem på golfvet. En Jlång slavg för munstycket till läpparne och tvi luta oss på divenen, sluta ögonen till ; hälften, och röka som ökta turkar med både ; I kropp och själ. d Hör hvilket jemmerligt tjut derupp2 i yI höjden. Moskeen Aja Sofia ligger i närheten och väktarne gå omkring på minareternäs balkonger, ropade ett klockan är tolf, .och att de fromma skola komma för att prisa I ANah! : : . I Vi skyöda till mosköenå port och taga af .Jos8 på fötterna. En ridå skjutes åt siden loci vi träda in i templet ed skorna ender srmen, ty lemna vi dem härute, så kunna vi taga afsked af dem för evigt. Marmorgolfvet är betäckt med halmmatför Joch de brokiga gestelterna, som tyst skrida fråm mot altaret, förefalla som ljudlösna spöken. Senta Sofia är en berrlig byggnad, Men den kristna kyrkan förvandlad tillmoskå gifver helt naturligt ett splittradt intryck. Allting är snedt i Aja Sofia, ty turkarne förrätta sin endskt vända mot Mecka, som icke ligger rakt i öster likt det fordna kristna altaret. Om ni noga betrakter dömen öfver koret så ser ni änuu konturerna af en Kristusbild under förgyllningen. I stället för de fordna guld och silfverkronorna hänga här: nu krönor af trä med simpla glaslampor. Turkiska inskriptioner öfverhölja -väggarne, och: profeternas: namn äro upptecknade på stora runda taflor. Men oaktadt turkarne gjort allt för att få kyrkan att lika en moskå, så talar det herrliga hyggnadsverket tydligt cm sitt ursprung. Den skönaste af Konstantinopels moskeer är sultan folimens. Den majestätiska kupolen -hvilar på fyra pelare af porfyr; tretton fot i omkrets. Gallerierna äro prydda med mästerliga snideriarbeten, och de målåde fönstrens praktfulla färger äro bepndransvärda: 21 Men vi gJömma ju alldeles att vi kommit till Aja Sofia för att se de muhawmedanska ceremonierna och icke för att tela om wmonumenter. e . Ey I långa rader ligga turkatne på knä utefter, halmmattorna, med sina skor framför tig. Eno-prest (eller -klockare) står i sltarrunden och sjunger med ett bräkande näsljud eb sorglig melodi. Ivladd tystner sången veh de frodmä resa sig upp; iNland ger presten till ew sterkt rop och .de falls fremstupa ceh. stryka sina. pennor mot. golfvet, Då och då deltar församlingen i sången och hvar och en som :icke är turk häller för öronen, H -Bönen är slut och vi vandra åter uti staden. QOfantliga sträckor går man fram geDom ruiner. er eldsvådorna rasat står allt lika som det var den degen då elden slocknade, ty det är icke här som i andra gtäder, att man bygger upp ett palats-der nägra gamlas-hus: brunnit ned. .Måovga hus hafva ramlat af ålderdorossvaghet, och från grundmurarne blåser kalkdammet i ögonen på de förbigående. De flesta byggvaderna igjelfva Stämbäl äro usla träkojor, tom helt säkert allai sin tur skola förtäras af elden: Hvad som sedan kommer att utgöra staden Konstantinopel är svårt att säga. I förstäderna ser man här och d r präktiga palatser, men de som icke äro byggda för sultanens person äro inrättade åt hans soldater. Icke mindre än tolf stora kaserner-breda-ut sina präktiga fagader på höjderna. Då man jemför dem med de vätt hål der ungdomen undervisas, så inser man klart på hvilken grund den ottomaniska porten är byggd. Vi äro i förstaden Galata och stanna framför en port der en gyllene inskrift förråder att det är något för främlingen att se. Har ni hört talas om de dånsande dervischerna? Helt säkert, ty de äro verldsberyktade. Näväl, här är ett af deras koster, och om ni vill se deres gudstjenst så börjar den om en stund. Vi träda in på förgården och lemna vära skor åt portvakten mot kontramärke, alldeles som man lemnar sin. batt och silt paraply vid ingången till en teater. Dervischernas moske är: ungefär så stor kom rotundan i Stöckholms Humlegård och västan af samma form. På sidorna äro plater för publiken och i midten: är den. väl vonade dansplatsen. Framför altarnischen itter öfverstepresten på en röd skinfäll och ubdtomkring på golfvet stå dervischernpa. Je äro klädda i långa kulörta kappor och leras fötter äro bara. På hufvudet bära ae illa en hög och smal grå filthatt utan bräten, fullkomligt lik en vanlig filtrerhatt: Ofvanför ingången är en musikläktare, der resten sjunger sina arier. I början är ceemdnien lik den vi sågo i mosken. Men lötsligt höras några dofva trumslag och lervischerna hoppa till hkt ressortfjedrar. I såsmarsch tåga de rundt kring kyrkan och uga sig två gånger för altaret. En sakta nusjk tränger fram från osynliga musikaner. Det låter som om man stämde ett par Alar nah hlåocta nå alnhaen