Aftonbladet – 25 september 1867, sida 3

Konstantinopel den 10 September. Turkiets hufvudstad kan med få ord beskrifvas: Smutsiga gator (eller rättare klöfjelstigar), smutsiga hus, smutsiga turkar och -smutsiga hundar. Konstantinopels hundar hefva ofta blifvit omtalade, men förtjena duck att ännu närmare beskrifvas. De flesta äro af varghundsslägtet, halfstora och gulbruna till färgen. På alla gator ser man dem om dagen sofvende i skuggan sf ett hus, eller sträckande sig i solen, obekymrade om hästar, äsnor och menniskor, ty de veta att alla vika åt sidan för att lemna dem i ro. Hvarje hund har en viss gata, der han födes, lefver och dör. Försöker han som en oförvägen ungdom att öfverskrida gränsen, så jaga granngateans hundar honom tillbaka med rifven pels. En stor del hundar omkomma af olyckshändelser i barnaåren; och på alla gator ser man ibjältrampade valpar. Högst få uppnå mogen ålder utan att bära något märke efter gevomgångna olyckor. Gatulifvet och orenligheten göra dem dessutom så vämjeliga att det är en plåga att se dem. När natten kommer vakna hundarne, och den som vill 1ätt studera deras natur, må då tända sin lanterna och gå ut. Vid hvarje steg stöter man pä några af de fyrfotade ! bestarne i blodig strid om eft läckert. fynd. De som icke. väga. sig ån i striden -stå ett stycke derifrån och :blanda sitt skull med ae sårades jemmerliga tjut. Man -har pästått att de vilda hundarne äro farliga äfven för menniskor, men det är ugrundadt, ty de äro alla fega och fly vid blotta äsynen af nj lyftad käpp. Farligsre äro menniskorna : sjelfva, ty mord och.rån höra här till ordningen för natten; . Är man en gång kommen till Konstanti! nopel, så bör man letva som en turk. Tag: derföre en röd fez på hufvudet och låt oss ! börja våra promenader. Vi ställa våra steg ! till bazaren,. men under vägen. kuenpa vi ce oss omkring på gatorna. Bottenvåningen i! de flesta hus är öppen och der arbeta allal! slags handtverkare inför. publikens. ögen. ! I Der sersni-en bagare, som skjutsar in sinalS bröd iugnen, der en kopparslagare, som : täpper till hålen i botten på en kaffekastrull. Vill ni bli rakad.så står. här en--barberare och ropar på kunder, och är ni buogrig så Istig in i köket cer ett par turkiska kockar vända sina spelt. — . Vid hvarje steg fattar er en tiggerska i armen och lofvar er psradisets herrligheterC blott ni ger henne en pisster.. Se upp!! skriker en mulåsned:ifvare; men om ni vän )) Ider-er om fårsnis encväldigisknuff:af ena ) korgen, som hänger öfver mulåsnans rygg. ). Ingentiog blir här fortskaffedt på kärror, ! utan allt lastas på hästar och åsnor. k 8 k n a Ni känner att någon fattar er i rockskörtet. År det en ficktjuf, så är: ban icke skicklig i handtverket, Nej, det är några små trasiga barn, som med våld hindra er att gå, under det att modern framifrån be-? stormar er med böner. Bäst är att lösa ern med en: kopperslant, ty annars måste ni släpa de små med er åtminstone en qvartsö timma, ty de äro envisa so bromsar. Lyck-ä ligtvis är det blott lördagen, som är tiggar)0 nes privilegierade dag, men då äro de taljk Irika som Egyptens gräshoppor: li Prosit! änou en gång... och ännu mer. ( En stark lukt af kryddor narrar er att nysa. Jä Vi äro i den egyptiska bazaren, der orienIP tens slia kryddor säljas både en gros och ! minut. . PER bd Auvnu några gator framåt och vi stå vid)! ingången till den stora Besetzsan eller beza-d ren. Man betänker sig två gåvger innan man eösam vågar sig im i labyfinten. Men !i är man en god fotgängare och har en kom cs pass, så lyckas man nog till Sist att finna n utgången. Besetzan är en ofantlig byggnad med otaliga hvälfda gångar, vid hvilkas sidor ) te äro öppna butiker, der turkar. armenier och )8i greker breda ut sina varor. Derinne är en ru förfärlig trängsel, ehuru bazaren säkert rym!j mer femtiotasen menniskor, ja, känske dub8 belt. De: flesta varorna äro europeiska, och P! en främling, som vill köpa nögot äkta turst kiskt, har7blatt tre saker att välja på: guld-)0 broderade tofflor, pipor. och mattor. hs Menvändnu; ögonen från: de. skäggiga ör köpmännen och sespåsdenbrokiga publiken. Vi äroi den del.at bazaren,.der de franska de febrikernas. siden sochstyger hänga i festo.nc ner. Hitskomma de psturkieka, damerna för lil att göra sica inköp och vi-bafva ett ypper-ne ligt tillfälle.att, betrakta dem. Derkommerde en ung dam insvept i en ljusröd mantel, 8r som räcker så låpgt ned att man blott däjha och då får se en skymt af foten. Den ge-ler nombrutna silkesstrumpen är af oklanderlig ) på hvitbet och den gula saffanstoffeln har nyss i4 kommit ur skomakarens-händer. Slöjan är säl numera för turkinnan detsamma som den är) Hv för parisiskan. Svälla ett par ungdomsfri K ska läppar derunder, så är floret så genom skinligt alt man till och med ser den spä tig daste rodnad på kinden. Ser man en tät för slöja kan man vara säker om att den döljer sol en skrynklad kind. -Den sköna turkinnanne koketterar helt öppet med sina blixtrandede ögon och slär ails icke ned blicken om hon bå också betraktas af en otrogen kavaljer. De klt elegantaste af paccha-fruarne och deras döt. ter trar hafva på senare tider lagt sig. till med hattar, som stå så nära. som möjligt på gränför sen att öfvergå till en fullt eu opeisk form. jatt Deras parasoller äro efter senaste pariser-ni modet. : Der går en armeniansk skönhet i sin svarta vä mantel och med skor af blankläder. Svart vil fotbeklädnad är kännetecknet på de atme-en niska damerna, de turkiska bära alltid gula len halfstöflor eller tofflor. Bredvid den arme-mä niska damen gå en duenna och en favorit-oci slafvinna med ett barn på arm.n. Bakom! 1 dem följer en svart tjenarinna, hvars stora sor platta näsa trängt sig fram öfver slöjan. näs Negressens ögon spela sökande omkring och ser hvar hon ser en bortkastad cigarettstump hor ar hon oförmärkt upp den och dåter den sitt försvinna under manteln. rut Den stackers negressen har säkert en hus-De hållsaktig herrskarinna, men hellre än attder rfstå från den kära cigaretten begagnar hon all: ig af bazarpromenaden för att upphemtaten sitt tobaksförråd från gatan. ål ( Ur vägen I Här kommer en kervasch (turs pre kisk lifvakt), beväpnad ända till tänderna. ren Han banar väg för en embetsman, som föl plö jer honom i hack och häl. Den turkiska der embetemannen är, liksom alla turkar af rang; gås klädd i europeisk drägt,. och det är blött bus len röda fezen och de slappa anletsdra-mu sen, som tillkännage att han är en Moba:ter. neds son. Alla förnäma turkar ära atara I HAL