Aftonbladet – 25 september 1867, sida 2

år, och teatern var länge, länge det ställe, der ?det gamla gardet? samlades, för att styrka hvarandra i öfvertygelsen, att, såsom dess yppersta skald sade, — den yderlige Avtidanskhed, Der vrager Slettens Frugt og gjör sig til, Skjöndt selv man kun Potates har og Sild, Er en elendig, donranudisk Spanskhed.? Men likasom teatern i den första menniskoåldern af sin tillvaro hade representerat den konservativa riktoingen i tiden — och representerat denna både kraftigt och vackert — likaså fick den, när omkastningen redan hade försiggått, en betydelse för framstegspartiet, hvars omfång jag flere gånger förut har försökt skildra och som man må hoppas den skall fortferande behålla, äfven sedan den vid slutet af förra säsongen förlorat sin skicklige artistiske direktör, hvilken den hade så utomordentligt mycket att tacka för. Det skulle vara förhastadt att redan vu uttala någon mening om den nya direktör, som kommit i Björnstjerne Björnsons ställe, nemligen en juris kandidat vid namn O. Skavlan, om. hvars antecedentia ingenting annat är bekant, än att han för en 7—8 år sedan skref ett roligt parodiskt skådespel Gildet på Mseerrahoug?, hvilket uppfördes på stodentsamfundets teater. Han har nyligen i en provinstidning blifvit uppbifven såsom författare till ett större nutidsskådespel: ?Plankeadel?, hvilket i fjol vinter blef antaget till uppförande på Kristiania teater, men som ännu icke har blifvit publiei juris. :