Aftonbladet – 24 september 1867, sida 2

produkter, såsom redan afskurna och till största! delen inbergade; men rotfrukterna lida af dessa starka frostnätter, hvilka, såsom vi hört uppgifvas, redan gräddat smärre stillastående vatten. Hvad vi dock komma att lida brist på, lärer troligen bli vårt, näst brödet, mest anlitade födoämne, nemligen potates. Om öfriga rotfrukters afkastning har man ännu svårt att döma, då den egentliga tiden ännu ej är inne för deras skördande; men fortfara de starka nattfrosterna, tvinas man väl att ta det som finnes. Emellertid unna vi, hvad beträffar den närmaste orten, säga att skörden af såväl höstsom vårsäde utfallit öfver all förväntan god. Trädgårdsfrukternas afkastning är i allmänhet under medelmåttan. Om de Orpheonistiska täflingarne i Paris skrifver en korrespondent till LInternational: Mean vet under hvilka vexlande öden baron Taylors och hr Delaportes orpheonistiska täflingar ha försiggått. Hvarföre ha icke de tre föreningar, som bildats 1) af den kejserliga komiten: 2) af hv Vaudin; 3) af hr Delaporte, sammansmält sig till en enda? Frågen icke alla orpheonister, utan två eller tre individer, eom rivelisera med och äro efundsjuka på hvarandra samti i allt detta icke ha sett någontiog annat än en seger för sin personlighet och sin ärelystnad. Förenen dessa tre, väl åtskilda grupper, som hörsammat tre efter hvarandra från Paris utgångna inbjudningar; föranstalten till allas belåtenhet en stor täflaa och tänken er, hvilket resultat man skulle ha erhållit! Men nej; knappt organiserad, måste bresch skjutas på denna så nödvändiga förening af orpheonisterna i Frankrike, och det sällskap, som erkänner hr Delaporte såsom sin gud, förvägrar bestämdt hr Vaudin titel af profet; och på samma sätt med de öfriga. Den sista täflingen skall således gå de båda andras öde till mötes: dess ursprungliga program har måst helt och hållet förändras, och under det att sex tyska föreningar sjöngo på Prå OCatelen, läto Upsala studenter höra sig på operan mellan 2 akter af Trubaduren och baletten Källen. Dessa 96 unga män i svart drägt och hvit halsduk med den röda och hvita mössan i handen, anförda af hr Arpi, ha haft den största framgång; tre af deras sex körer begärdes om igen; dessa unga skandinaver skola, såsom jag tror, medföra ett angenämt minne af det mottagande, som gitvits dem i Paris.4