Aftonbladet – 20 september 1867, sida 3

ett par gevär i gördeln. Sällan får man se en mera komisk figur än denne Goliath i I turban. Till dolk har han en husarsabel och hans fladdrande mustacher skulle räcka I till lösskägg ät ett dussin teaterturkar. I Denna soldatkoloss har säkert blifvit hitkommenderad för att imponera på de främlingar, som första gången beträda turkisk I jord. ; Deruppe på höjden hafva några bataljoner limetrupper slagit läger. Man har i Tallmänhet den föreställningen att turkiska trupperna äro höljda i trasor, men dessa I hafva åtminstone en enygg uniform, och I buro de blott röda pantalonger, så skulle man på afstånd kupna taga dem för zuaver. I Men hör hvilka förfärliga rop dernere på stationen. Vi skynda dit och blifva vittne till en scen som lär oss att vi nu befinna osg8 bland barbarer. Bland de passagerare j som anländt med ångbåten äro två montenegriner. Den vakthafvande officeren påstår att deras pass ej äro fullkomligt giltiga och befaller att de båda karlarne skola arresteras. En af dem lemnar sig frivilligt i soldaternas händer, men den andra protesterar och tar till flykten. Snart hinnes han dock af sina förföljare som kasta honom ned på marken och binda honom likt ett djur. De hårda repen skära in i mannens nakna armar och ben, men detär icke smärtan som aftvingar honom dessa förfärliga rop, utan snarare en blandning af förtviflan, och raseri öfver den omenskliga behandlingen. I en stund som denna önskar hvarje man med hjerta att han egde Simsons krafter och en åsnakindbäge, så skulle dessa turkkanaljer få lära att uppföra sig gom menniskor. Jernbanstäget sätter sig i gång och rullar fram genom Bulgariens skogshedar och dalgångar. Här och der ligga några usla kojor, som kallas för en by, men om man icke visste att der bodde menniskor, så skulle man tro att de vilda djuren der grätt sina bovingar. Högst sällan ser man ett stycke odlad jord, öfverallt blott gråa marker, der nomaderna vakta sina bufflar och får. Längre in i landet passera vi Balkanbergens sidogrenar, gom resa sina fantastiska toppar högt i den blåa rymden. Här och längre åt vester hafva de förtryckta bulgarerna börjat knota under oket. och mången har lemnat jordhålan för att höja sins vapen till kamp för sin frihet. Deruppe på de skogbevuxna bergväggarne hafva de sitt tillhåll. Gud gifve dem en seger, som kan höja dem ur den förnedring i hvilken de så länge lefvat. Plötsligt rusar lokomotivet in i en skog af susande vass, så hög att den skymmer bort de kringliggande landskapen för vära blickar. En frisk vind flägtar emot oss och talar om att vi närma oss ett stort vatten. Nögra minuter äpnu och Svarta hafvet Jigger framför oss, belyst af aftonsolen. Angaren gungar för ankar på Varnas redd och vi måste stiga i en båt för att fara ditut. Sakta vaggar farkosten på den glittrande böljan och årornas taktmässiga slag harmonierar med forssens brus mot stäfven. Låt blicken irra utåt den blåa ytan och stanna bland de guldkantade molnen vid horisonten. En herrligare syn kan man aldrig se, och ett ögonblick som detta är ersättning nog för alla resans raödor och besvär. Tidigt nästa morgon få vi Asiens kust i sigte och frampå förmiddagen fara vi in i Bosphoren. Öfver ett hundra segelfartyg, som legat för motvind i sundet, spänna ut sina dukar och föras af den sydvestliga brisen ut i Svarta hafvet. Detta präktiga skådespel påminner om Öresund. Här man väl passerat fyrbåken på Rumeliens kust, så börja kaikarne (små roddbåtar) att svärma omkriog likt vattenspindiar mellan stränderna. Ruiner af gamla fästen, kolonier af sommarboningar, och här och der ett af nyare tidens batterier, ligga strödda öfverallt der Bosphoren gör en bugtin melan bergshöjderna. På hvarje skön punkt har sultanen låtit bygga sig ett palats, och som Bosphoren har många sköna strand. partier så har Abdul-Azis en liten nätt samling sommarbonivgar att välja på. Turkiska krigeskepp och lusijakter låta halfmånan svaja högt, men de flesta handelsskepp vi se föra grekisk flagg. är kommer en skara små bruna fåglar ätt förbi vår ångare. Nyss flögo de uppåt 3osphoren och nu vända de nedåt igen. after en stund komma de åter på färd till Svarta hafvet och göra der heit om för att ara till Åzowska sjön. Så ser man dem lyga uten rast och ro fram och tillbaka fver vattnet. Folket påstår att alla paschas ch vezirer, som under lifstiden varit rymma och orättvisa, efter döden blifva lömda, att i fågelskepnader flyga fram och illbaka öfver Bosphoren utaa att någonsin inna ro. Denna föreställning är dock högst sannolik, ty om alla elaka turkar skulle lyga här, så sku!le icke ens ett ångfartyg unna trävga sig fram mellan de täta fågelNassorna. Se der till höger ligger nya seraljen. I jen närmaste flygeln är harem installeradt, nen fåfängt rikta vi kikaren ditåt, ty ingen ultaninna visar sig, icke ens den ringaste lafvinna. Det nybyggda slottet är en låg ch längsträckt byggning, utan särdeles mak. Nere vid stranden löper ett gallererk med förgyllde portar, och bafsvattnet köljer de hvita armortrapporna, der den öga portens beherrskare stiger i sin slup, å han en vacker månskensafton vill guvga å Bosphoren, Konstantinopel! Rätt förut ligga gamla tambuls husmassor, öfver hvilka moskåeras kupoler och minareter höja sig. Terassormigt stiga qvarteren upp från stranden, elade här och der af en kyrkogård med ina mörkgröna cypresser. På asiatiska sian se vi Scutari och i fonden Azowska afvets bergiga kuster, som äro nära att förvinna i det blånande fjerran. En skönare stad finnes väl icke på jorden. Vår värmaste granne hör detta utrop af eundran och säger: Stig icke iland och enna herrliga syn skall lefva obefläckad i rt minne. Detta råd är väl menadt, men om vi också kulle finna staden afskyvärd, så måst: vi Ce 00 1 ot AM et a FA HH JN kt tr rent gr follollademkel e den sådan den är och icke blott sådan 5i en synes vara. Richard. Db: EEKOESKSROSNENANRRA TREE ku