Aftonbladet – 20 september 1867, sida 2

STOCKHOLM den 20 Sept. De österrikiska tidningarna fälla de ogynnsammaste omdömen om konungens af Preussen throntal. Die Presse anmärker, att konung Wilhelm icke yttrar ett enda ord om Preussens förhållande till utlandet eller om dess tyska politik. Trontaiets tystnad om Preussens tyska politik är?, tillägger tidningen, ?dock mera vältalig, än om konungen hade begagnat de vanliga fraser, som eljest bruka förekomma itrontal; den inne bär beslutet, att Preussen efter tid och tillfälle skall tala eller — handla.? Konung Wilhelm, anmärker Die Presse vidare, talar icke längre om, att det nordtyska förbundets författning innehåller frön till en lyckobringande utveckling, och ordet ?frihet? undvikes helt och hället. Neue freie Presse, som angriper Preussen fråu motsatt ståndpunkt, anmärker, att trontalet bildar en skärande kontrast till den hänförelse, hvarmed Preussen helsades af sina anhängare, då det trädde i spetser för Tyskland. Förra gången bjöd konung Wilhelm med uppskrufvad patos det tyska 1olkets representanter välkomna, och ehuru den nordtyska riksdagen icke kunde jemföras med församlingen i Paulskyrkan, smickrade man sig likväl med att heia det tyssa folket geoom förhållandenas makt skulle känna 8.g draget till Preussen; men troatalet visar, att till och med de anspråkslösaste förboppningar ha kommit på skam. Riksdagen har dock icke skäl att beklaga sig; ty ett trontal, som endast sysselsätter sig med postväsen och tullförening, mätt och vigt, konsulater, kofferdifart, passväsen 0. 8. v. passar fullkomligt till den författning, som den konstituerande riksdagen har: antagit, en författning, hvari paragrafer om kKoltariffer och telegrefer träda i stället föl stadganden om folkrättigheter och ministeransvarighet.? Nene freie Presse finner del preussiska trovtalet blott vara ett matt gen ljud af storhertigens af Baden varma ord. Siorhertigen framhåller med eftertryck, at han skall ef.ersträfva Tysklands enhet; mer den preussiska junkerstaten mäste uppenbar ligen vara rädd för att komma i närmare beröring med ett land, i hvilket man kläc ker ut lagar om ministrarnes ansvarighe för den staten är det nog att ha milivärisk enhet och en tullförening. Den suverän som endast känner rent dynastiska intres gen, sedan han under nationella förevändnin gar börjat ett krig, går i detta afseend: hand i hand med sina junkrar, hvilka til och med äro rädda för ett segerrikt krig mot Frankrike; de tacka i sitt hjerta Na poleon, för det han gör Mainliniens öfver skridande till en casus belli, emedan d iose, att det skall vara förbi med dera välde, när hela Tyskland samlas till en enhet.; ROTERAR