Aftonbladet – 16 september 1867, sida 3

Men vi deremot, som sätta friheten högst anse att ingen medborgare bör iett hyfead samhälle klandras för drifvandet af någo; loflig näringsgren. Vilja somliga stifta för eningar såsom proiektionisterne och genon vissa pressorganer söka göra troligt att d uteslutande böra betraktas såsom patrioter så anse vi allmänheten alldeles för mycke upplyst för att missledas af dylika försök Det lyckades ju icke att inbilla jordbrukar ne, att protektionismen var deras sak, — nej, de betackade sig för kompaniskapet och gillade frihandeln. Hvarje försök att till vinna det ena yrket företrädesrättigheter på det ardras bekostnad måste misslyckas, och de rom nedlåta eig att begära uncerstöd fö! produktionen handla icke i svenska mnärin garnes fjenst. En näring, som icke af in aeboende krafi har en betryggad tillvaro. är en drifbusplanta och drifhasplanvtor är lyxartiklar. Att nedlägga kapital för såda. na ändamål, så Jänge landets hufvudnäring saknar tillräckligt rörelsekapital, det är at misshushålla. Hvad som försvagar nationerna och till bakasätter deras utveckling är den bevöp:. nade freden. Vi kunna ej neka oss nöje anföra ett stycke ur the Economist? för at! gifva våra läsare ett begrepp om den börds som genom härmassorna trycker den civiliserade veriden : ?I midten af nittonde århundradet, vid denna höjd af modern civilisation, utgöres militärfredsinrättningen af 2,800,000 mean, under det krigsanordningarne uppnå den förfärliga totalsumman af 5.000.000. Europeiska staters fredsfot kostar årligen nästan 80,000,000 — åtta hundra millioner (lika med hela engelska statsskulden) hvart tionde år. Österrike underhåller beständigt 278,137 man med en kostnad af 8,876,300, Spanien ger ut 4,200.000 på 234,426 man, Frankrike håller 404,000 beväpnade, betalar 14,000,000 för detta öfverflöd; Italien från sin rensopade skattkammare använder 6,603,444 till en arm, 222.321 man stark; Nordtysklands fredsinrättning kan inte vara mycket mindre än 300000 man eller utgifterna vsra lägre än 8,000,000. Den stora ryska utskrifningen af 800.000 man tager ifrån etetskassan 15,250,000; vära egaa stamtrupper, milis och skarpskyttarne, upprätthålle: för den obetydliga summan af 14,569.279. — Dessa äro de betydligaste utgiftsposter i den fruktansvärda räkniogen; de mindre staterna fullborda berättelsen. Åtta folk gifva ut för sina soldater och krigsanordingar 72,000,000. Dessa summor i gross och i detalj föreställa den ärliga assuranspremie, med hvilken vi assurera en osäker fred — en fred, afbruten med tre stora krig på femion år — och nu i stor fara att bl: rvandlad till en allmän omstörtning. Det är ett herrligt monument af mensklig vishet, ett värdigt bevis på nationernas goda förvaltning,; denna utgift på gegnlöst arbete. Men detta utgör icke totaluppgifterna af stridsmaskineriet. Fem stater — Öster rike, Spanien, Frankrike, England och Ita lien — använda 213.887 man för sjötjenst och utgifva årligen mer än 17.000,000 på sina mariner. Inbegripande Ryssland och de mindrestaterna ärototalutgifterna iEuropa för krigstjenst till lands och sjös ej mindre än 100,000,000 om året. Det värsta är, at Ogktadt denna oerhörda utgitt Europa ej är det minsta mera säkert på fred, ej heller är någon af de särskilda staterna förvissad om att den ej en vacker dag på lif och död måste strida för sin tillvaro. Härutiligger det bittra skämtet af den närvarande ställninoen.N Utom dessa direkta utgifter visar Economist att efter en måttlig beräkning skulle de krefter, som nu användas för militära ändamål, kunna åstedkomrma minst tvåhundra millioner pund sterling årligen. Den direkta och indirekta förlusten uppgår till nära en million pund sterling eller aderton millioner rdr för hvarje arbetedag af året! Utom den stora ostnaden inverkar den beväpnade freden menligt i n.ånga riktninger. Vore freden verkligen betryggad, så vore kostnaden mindre kännbar, men den ir långt ifrån att vara betryggad och det ir ingen sannolikhet, att man på fredlig väg skall kunna komma till fred så länge några å menskliga varelser med deras lystnader och passioner kunna afgöra den civiliserade verldens öden. När liknöjdheten tilletädjer sådant, när folken försumma att på ett värligt sätt bezagna sin rätt och sin makt, så näste de fortfarande lida af ett tilltagande ;konomiskt betryck med thy åtföljande elänle och pauperism. Den farhäga för krig, som herrskar i alla innen, utöfvar jemväl sitt menliga inflytanle på verldens penniogmarksad. Öfverallt amma obenägenhet att för längre tid afvända sig dispositionsrätten till egande pen: ingkepital. Denne oro är hufvudanlednigen ill svärigheten att erhålla lån på lönga etalningstider?. Det beror icke, som hvarje örnuftig menniska väl kan inse, af banker. a att bäruti göra ändring. Dessa institur ioper måste :oga sig efter deponventernas mskninger, eljest förvarer allmänheten sjel: ina lediga penvingar, och de undanbållas elt och hället frän rörelsen. De tidningar, om bestorma bankstyrelserna med förebräeler, för det att bankerna ej kunna till lång ;å långa tider utlemna penniogkapital, emot sget på kort uppsägning, borde i stället ipplysa sina läsare om verkliga förhållanet, såvida ej meningen är att blot! göra ig intressant genom underhållsndet af en ruktlös acitation emot institutioner, hvars erkningskrets blifvit i lag. uistakad. Det ore visserligen beqvämt om lånsökande ingo bestämma både betalningstider och öfiga vilkor för låns erhållande, men af samna skäl borde enhvar, som behöfver begagna ågot af andras tillhörigheter, äfven tiller äpnas rättigheten att bestämma vilkoren ör nyttjanderätten af andras egendom. Om l. pke detta är den krassaste egennytta, måste i i sanning erkänna vår okunnighet om etta ords betydelse. SEE SK En orkan på S:t Barthelemy. Om en olycke, som för 7 veckor sedan rabbade den svenska kolonien i Westinien, har P. T. erhållit nedanstående de