Aftonbladet – 16 september 1867, sida 2

nånad, har redan ådragit sig en sorglig ippmärksamhet hos den svenska allmänheen. Eljest skulle våra läsare troligen icke itan en viss förvåning erfara, att i Lycksele, ett godt stycke inom Lappmarksgränsen, en rättegång fördes af den märkliga beskaffenet, att länets höfding färdades tretton mil nåt landet för att öfvervara ransakningen, att konungens justitiekansler funnit sig föranlåten ditsända ett särskildt ombud för att öfvervaka densamma, och att de stora bufvudstadebladen aktat nödigt att sända särskilda korrespondenter till dessa aflägsna bygder för att redogöra : för förhandlinSarne. De spridda och osammanhängande underrättelser, som hittills i tidningarne förekommit, ha dock icke lemnat någon fullständig öfversigt af sakens sammanhang. Derför till en början några orienterande uppgifter. Hvarom är här fråga? Jo, om en stöld af 117 stycken, kronan tillhöriga, sågtimmer, föröfvad natten mellan den 11 och 12 Juli från en vik af Uman, benämnd Djupskolafvan (understundom äfven Korpafran? kallad), der förenämnda timmer blifvit af jägeribetjeningen införda för att förvaras. Dessa timmer uppskattades inför tingsrätten i Lycksele till ett värde af 1 rdr rmt pr stycke. Rättegången angår således ett olofligt tillgrepp till sammanlagdt värde af 117 rdr rmt. Och så mycket väsen för en sådan obetydlighet, torde mången vara frestad att utropa. Ja, förhållandet är verkligen, att det, hvarom domstolen förhandlar, endast uppgår till ett ringa penningvärde; men det oaktadt torde få rättegångar i vårt land ha varit bragta å bane, hvilka så nära som denna berört ofantliga landsträckors framtid, enl; hel befolknings både ekonomiska förbållanden och sedliga tillstånd, samt slutligen, och framförallt, helgden af lag och rätt i Sverges land. Skall den skog, som skyddar den norra. delen. af vårt land och gör det odlingsbart och beboeligt, få af fräcka våldsverkare sköflas? Skall en hel befolkning inledas -aätt söka sin utkomst genom olofligt tillgrepp? Skola förbrytelser och förbrytare finnas, hvilka äro oåtkomliga för lagens arm? Aro ordningsmaktens tjenare vaomäktiga då det gäller att skydda statens egendom och förbindra ett fortsatt föröfvande af lagöfverträdelser, hvilka blott alltför länge fått ohejdadt fortgå? Dessa äro några af de frågor, som sammanhänga med det inför Lycksele tingsrätt anhängiggjorda tjufnadsmålet, och hvilka i samband med detsamma blifvit dragna inför den allmänna meningens domstol. Och i betraktande häraf skall man lätt inse, att för mycken uppmärksamhet icke kan egnas åt detta mål, vare sig af lagens väktare, af allmänheten eller af pressen. Inför domstolen förhandlas om en obetydlig qvantitet trävirke; der står såsom tilltalad en obemärkt och i det allmänna aldrig förr, omtalad person; men det brott, om hvilket det ransakas, utgör en yttring af ett system, som på ett fruktansvärdt sätt vunnit häfd i våra skogsbygder och i hvilket ett stort antal af skogstrakternasinvånare göras medbrottsliga, : under det man har svårt att göra sig reda för huru egare och disponenter af de sågverk, der det olofligen afverkade eller rent af tillgripna timret slutligen hamnar, kunna vara okunniga om, att de tillgodogöra sig frukterna at begångna brott. Vi ho icke här att sysselsätta oss med gången af de transaktioner, genom hviika sågverksegarne tillförene kommo i besittning . af det åverkade timret under den tid den skogslagstiftning tillämpades, som nyligen upphört att vara gällande. Deremotnödgas : vi vara något utförligare i redogörelsen för de förhållanden, som uppstått med den nya : skogslagstiftning, som nyligen trädt i kraft, och specieltför de omständigheter, som stå i samband med den olofliga skogsafverkningen i trakterna af Umeå elf och dess bivatten, skådeplatsen för de förbrytelser, hvilka nu äro föremål för flera rättegångar och särskildt för den här ifrågavarande vid Lycksele: tingsrätt. Enligt den nya skogsförfattnivgen får å kronoparkerna och de oafvittrade skogarne icke afverkas annan skog än den, som blifvit af jägeribetjeningen vederbörligen utsynad och med utsyningsmärke försedd, vare sig nu att afverkningen skall ega rum för kronans räkning eller på grund af de sågverksegarne eller åboerna tillkommande privilegier. AHade skogseffekter, som anträffas utan att vara försedda med utsyningsstämpel, vare sig i skogarne eller de vattendrag, som genomflyta de trakter der endast oafvittrade skogar finnas, äro således. olofligen afverkade och tagas i beslag för kronans räkning, dervid stockarne förses med ett s. k. beslagsmärke. Då det olofligen afverkade timret flyter nedåt vattendragen tillsammans med det som är lofligen afverkadt på grund af utsyning, är det naturligtvis ganska svårt att uppfiska och tillvarataga detsamma för kronans räkning, helst som det nu är notoriskt, att sågverkeegarnes ombud understundom lägga hinder i vägen för nödiga åtgärders vidtagande för utgallring af det kronan tillhöriga virket, hvilket de, helt obesväradt, låta inbomma tillsammans med det sågverken tillhöriga timret; men att, till trots för dessa svårigheter, ofantliga qvantiteter timmer kunna för kronans räkning tagas i beslag, bevisar hvilken omfattning den olofliga afverkningen bedrifves. Man skulle emellertid tro, att det virke, som jägeribetjeningen en gång lyckats tillvarataga och i bommar för kronans räkning instänga, skulle vara åt kronan betryggadt och kunna för dess räkning till gängbart vis föryttras. Men så är tyvärr icke förhållandet. Två olika metoder begagnas ännu, den ena för att på indirekt väg förnärma. statens .rätt och bästa, den andra för att direkt beröfva den dess tillhörighet. Det förra sker genom att söka göra det beslagtagna virket värdelöst för staten. Sågverksegarne vid Umeå elf, hvilka äro två stora bolag, egarne till Baggböle, hrr Dickson komp., samt Umeå ångsågsbolag, hafva just innevarande år visat huru detta tillgår, och deras tillgöranden i denna del sträcka sig icke blott till det olofligen fällda och i beslag tagna virket, utan omfattar äfven den växande askaov som enlist vederbörliot utnr mp— mms, OO mm RT