Aftonbladet – 13 september 1867, sida 3

ej herre till Segersjö i Nerike?. Redan vid 43 a års ålder blef han president i kommerskola I legium och baroniserad. Första gången gifte , han sig på Rosersberg, 20 år gammal, med -Jen dotter af den rike ryttmästaren Drakens Ihjelm till Malma och BSitjerneholm?, och ; andra gången 1748 med en hoffröken, gref-vinnan Magdalena Taube, dotter af riksrå -I det och öfveramiralen friherre E. D. Taube -laf Odenkat, grefve till Sundby och Kungs1 hatt? och Christina Maria Falkenberg af ti Trystorp. Han skildras ?som en mycket habil man, med stor hardiesse, hazardeux -loch vinningslysten, samt den kungliga familjens assistant i allehanda styrelser?. Han -lgjorde hastig lycka både vid hofvet och i statens tjenst. Han var i ordets hela be-I märkelse den njutningslystue kung Fredriks FI förtrogne, skötte hans mångsidiga affärer, läfven de finansiella, var favorit hos nyssnämnde konung, hvars declarerade älskaTrinna, den bekanta riksgrefvinnan Hedvig Catharina Taube var syster till baron BroI mans sednare fru. Att materialier till denne intressanta mans egen historia och till hans förtroliga gemen-. skap, såväl med Fredrik I som ock med. tronföljaren, sedermera kung Adolf Fredrik, blifvit tillgängliga, derföre har man att tacka k. sekreter Sk. Bergström, hvilken under några är haft det mödosamma uppdraget att ordna och utgallra en mängd i Svea hofrätts arkiv förvarade äldre handlingar och derigenom från förstörelse räddat många af stort historiskt värde. Det är ur dessa handlingar, hvilka förvaras dels i nämnde arkiv, dels i riksarkivet, som vi hemtat nedan meddelade data. I en väldig packe, innehållande hofräkenskaper för 1747—1748, förekommer bland annat, påtagligen såsom verifikation, ett till ionehafvaren stäldt förlagskontrakt af den 5 December förstoämnde är, utfärdadt af kammarrådet L. F. Adlerstedt såsom egare af Larsanvasjö bruk i Westmanland, Munktorps socken, hvari han betingar sig 30,000 daler k:mt till brukets drift. För erhållande af förlagsinteckning har kontraktet i bergskollegium uppvisats af baron Broman. Vid dennva handling ligga flera af den sistnämnde. utskrifna prolongationsräkningar?, hvaraf inhemtas dels att Adlerstedts förlagsskuld snart ökats till 207,500 daler k:mt, som hvar tredje månad prolongerats, då han fått erlägga en och en half procents ränta i månaden — således tre gånger högre ränta än den i 1734 års lag högst medgifna. Utrönas kan icke hvem som rätteligen egt denna kapitalfordrans; men troligen var det dock kung Fredrik, icke heller hvem som åtnjöt den höga räntan; men af en antydan, nvartill vi framdeles skola komma, framgår att den utgjorde en tillökning i baron Bromans stora inkomster?. Han tjenstgjorde hos Fredrik, ända till dennes död såsom hofmarskalk och innebade äfven förordnande att förrätta alla sysslor och expeditioner? vid kung Fredriks hof ända till emet slutet af 1747, då denna befattning uppdrogs åt hofrättsrådet Petter v. Psilander. Att baron Broman äfven fungerade såsom Mediateur? mellan den rike kung Fredrik och den i ständig förlägenhet befintlige tronföljaren Adolf Fredrik, synes af några kuriösa handlingar, som likaledes, sannolikt såsom verifikationer, förvaras i afskrifter bland den förres hofräkenskaper. Den 4 Januari 1744 utfärdar arfprinsen Adolt Fredrik tvenne till innebafvaren ställda reverser å tillhopa 110,000 daler k:mt, löpande med 6 proc. ränta, att om två år betalas, och den 22 Maj samma år dels en å 100,000 daler, att äterbetalas om två år och en dito äfven å 100,000 daler, att betalas om fyra år, begge med 5 proc. ränta. Å de begge förstoämnda qvitteras första halfärsröntan af kommerserådet Stirn, men sedan å semtlige reverserna af Broman ?för höggrefliga von Hessensteinska sterbhusets räkning?, — I Oktober året förut hade arfprinsen befullmäktigat Broman att tillsvidare mottaga och qvitiera alla de medel som arfprinsen enligt rikets ständers beslut egde att i statskontoret undfå?. Detta anslag utgjorde 110,000 daler silfvermynt jemte 1500 daler silfvermynt till möbler årligen. Flera qvitterade räkningar förekommo ock på högst betydliga summor som af Broman afbetalts för juveler, nipper och stora silfverpjeser, köpta för konungens räkning. — Åtskilliga af dessa artiklar synas påtagligen hafva varit afsedda till ?vängåfvor?. : För att nu återgå till detaljer som specielt röra baron Broman, så bör nämnas att han genom köp blifvit egare af Rosersberg, . hvilket han dagen före sitt sednare giftermål (d. 1 Mars 1748) med grefvinnan Taube skänkt heune såsom morgongålva. Han egde då dessutom inom Stockholms län uära 58 mantal, eniigt en uppgift till förestående rusttjenstbevillning. Men omkring 1755 tillbytte sig kronan Rosersbergs gård — som tilldelades Adolf Fredrik — mot Löfstaholm, . hvilket varit kungsgård, då baron Broman skulle erhålla 720,00 daler kopparmynt för inventarier och möbler. Men redan 1753 hade Adolf Fredrik arrenderat Rosersberj och Walstanäs af Broman på 3 år för 36,000 daler kopparmynt, som på en gång med 108,000 daler kopparmynt af honom uppburits. I det följande skola vi omnämna de öfriga fastigheier som Broman hade förvärfvat sig. Att han dref vidlyftiga affärer af dena mest invecklade beskaffenhet och att dessa växte honom öfver hufvudet, skall snart visa sig. Redan vid 53 års åider afled baron Broman den 19 Jan. 1757, och den 5 Maj ingaf enkan till Svea bofrätt en skrift, hvari begärdes att, enär boet hade många fordringsegare, dessa måtte föreläggas att in-( om tre månader med behöriga handlingar:s tuna ning farnduannans nd föl APR ANP