Aftonbladet – 10 september 1867, sida 3

fina rytm, det intelligenta i deras föredrag, deras djupa nyanseringar, det lyckliga va let och den egendomliga karakteren i de stycken de läto höra förskaffat dem en smick rande och, säsom jag tror, alldeles oväntad framgåog. Hela salongen blef öfverraskad. hänryckt, och alla applåderade: orkesterns artister, testerhabituterna a. s. v. ända till claquen. Tre af sångerna begärdes da capo, och de unga sångarne ådegalade sin gode takt genom att icke repetera mer än det sednare partiet af de två första; beträffande det tredje, som sjöngs sist, visade de publiken den artigheten att, i stället för att sjunga om densamma, gifva ett nummer, som icke var upptaget på affischen. När de slutat sin sance, gaf publiken genom förnyade handklappningar tillkänna sin lifliga tacksamhet för det nöje studenterna hade beredt samtliga åhörarne.