Aftonbladet – 10 september 1867, sida 3

jtelet af de högst beskattade deraf lät förmå sig att i förskott betala sina utskylder, för att derigenom sätta regeringen bättre i tillfälle att göra insurrektionen ett energiskt motstånd. Men detta var nådestöten för revolutionen, då tomheten i statskassan Iskulie varit ödesdigrare för regeringen än sjelfva Barcelonas förlust. Insurgenterna I voro dessutom illa anförda, då rivaliteten Imellan de särskilda cheferna hindrade alll I kombination af rörelsen. De hade starkt Ilitat på armens affall. Men hon förblef reI gecingen trogen, då jalousierna och stridigIheterna mellan de liberalas ledare gaf ksbiInettet tid att vidtaga sina försigtighetsmått. Dessutom har Prims okloka proklamation anstiftat mycket ondt derigenom att han bland de der utlofvade åtgärder äfven upptagit konskriptionens afskaffande, hvarigenom alla grader från korporalen till marskalken blefvo fiendtligt stävnda mot rörelsen. Sålunda är då, åtminstone för ögonblicket resningen attanse som qväfd.? Dessa omdömen, tillägger Kölnische Zeitang, komI ma från en segesman, som, stående midt uti den revolutionära rörelsen, har de bästa tillÅfällen att skaffa sig säkra underrättelser. ITALIER. Exkonung Frans af Neapel skall stå ibegrepp att lemna Rom, och detta 7fir kolerang skull?. Så berättar åtminstone Le France. M RUMANIEN. Det nya kabinettet är nu färdigbildadt. Den skedda förändringen är dock endast ombyte af personer, ej af principer, i det äfven de nya ledamöterna äro tagna bland det liberala partiets ledamöter. Bojarerna äro deröfver utom sig af förbittring. Ur ministåren ha utgått Johan Bratianu, som gjort sig omöjlig genom sina förföljelser mot judarne, samt Cretzuleeco och Vasesco. I deras ställe ha inträdt Anton Arion som justitie-, Teriaku som utrikesoch Ludvig Steege som finansminister. Den sistnämnde var äfven en tid minister under Cusa. Den hittillsvarande utrikgsministern Galesco har öfvertagit inrikesportföljen och tillika presidiet i konseljen. Öfverste Hadrian qvarsiannar som krigsoch Demeter Bratianu som kultusmin.ster, TURKIET. Arkadions undergång. Den djerfve blokadbrytaren Arkadion, hvars färder i det turkisk-kandiotiska krigets historia skola intaga ett framstående rum, har, som bekant, på sin tjugufjerde resa omsider på ett ärofullt sätt slutat sin vackra bana. Efter flera månaders jagt, skrifves det till Augsburger Allg. Zeitung, har det lyckats Izeddio, hvars kapten Hassan bey vid sin afresa från Konstantinopel svurit att klippa af sig sitt skägg om han ej kunde bemäktiga sig Arkadion, att tillintetgöra sin lika modige som listige motståndare. Omer paschas senaste expedition mot Aya Rumeli, Arkadions vanliga landnivgsplats, hade haft till syfte att afskära insurgenterna tillförseln från sjösiden, och vid bans aftåg hade en pansarfregatt qvarstannat för att der hålla utkik på fribytaren. Några mil derifrån, i bugten vid Stavros, låg den 20 Augusti Izeddin under en hög udde, för att utpassa Arkadion, hvilken ej mer kunde lägga till på sin gamla landningsplats. Under dagens lopp hade franske amiralen Simon i värheten upptagit flera kandiotiska flyktingar, och vid detta tillfälle lofvat den turkiske kaptenen att ej för Arkadion, hvars ankomst man väntade, förråda Izeddins dervaro. Franske amiralen mötte sedermera vergligen Arkadion och höll sitt gifna ord. Det var just halfannan timme efter solnedgången, då Izeddins manskap stod i begrepp satt förrätta sin aftonbön, då man på afstånd hörde skofvelslagen af en ångbåt. Ehuru Hassan bey först trodde att det var ett af de europeiska fartygen som brukade göra ronden omkring ön, lät han dock hålla maskinen i beredskap. Det var också verkligen Arkadion, som denna gång. emedan han ej genom eldsignaler från land blifvit underrättad om ett flendtligt fartygs närvaro, utan misstankar med frisk fart styrde kurs mot kust-n. Den just nu uppgående månen belyste hafsytan ett långt stycke ut till sjös, medan Izeadin, gömd af skuggorna från udden, kunde noga följa alla sin motståndares rörelser. Först när han genom några skarpa, mot honom aflossade skott blifvit väckt ur gin säkerhet, vände han och sökte, i förlitande på sin större snabbbet, undkomma. Men antingen nu Izeddins kulor skadat maskinen eller fartyget ej ville lyda rodret, Arkadion upphanns snart af Izeddin, oaktadt man kastade linnebalar, fat och andra dylika ssker öfver bord för att lägga hinder i vägen för förföljarens hjul. Efter en qvarts förlopp såg sig Arkadion afekuren från sjösidan, han befann sig emellan stranden och det turkiska fartyget. Under hela tiden fortfor man att på kort båll beskjuta hvarandra. Utan att upphöra dermed försökte Izeddin att i första anloppet med en väldig stöt borra sin motståndare i sank. Då båda fartygen voro af ungefärligen samma storlek — Arkadion var till och med starkare bygdt — så var försöket mycket vågadt; det lyckades dock Izeddin att till den grad skada det fiendtliga fartyget, att det måste stoppa och lägga sig stilla. Medan de båda fartygen på detta sätt lågo långsides hvarandra, försökte grekerna, beväpnade med änterbilor, att hoppa ombord på det turkiska fartyget, hvilket i anseende till deras öfverlägsna antal — Arkadion hade utom sin besättning 200 frivilliga om bord — hade utsigt att lyckas, helst den turkiska besättningen ej var förberedd derpå. Det nppstod nu en förbittrad kamp, derunder turkarne med kanonviskor och träspoker drefvo de inträngande hellenerna till. baka. Då Izeddins reling låg ungefär tre fot högre än Arkadions, så lyckades det turkarne att störta en del af de stormande i sjön mellan de båda fartygen. Under handgemänget slungade den grekiske befäl. hafvaren sin änterbila mot den turkiska, som deraf lätt sårades i armleden; en bredvid Hassan bey stående turkisk soldat sträckte då med ett väl riktadt skott den grekiske kaptenen till marken. Izeddin gjorde sig nu lös från sin motståndare och riktade en ny stöt mot Arkadions styrbordssida. som krossade hjulhtset