Aftonbladet – 10 september 1867, sida 3

UTRIKES FRANKRIKE. Girardin fortfar att i sin tidning La Libert häftigt draza i fält mot det andra kejsardömet. Han antager två skarpt åtskilda perioder för detsamma: först handlingsperioden till dekretet af den 24 November 1860; derefter den oratoriska perioden från nämnda tid tills nu. Den sistnämndas balance uppställes på följande sätt: Polen kufvadt, Danmark förtryckt, det mexikanska kejsarrikets fall, det tyska kejsarrikets grundläggande, 950 millioner klingande mynt i banken, industriella och kommerciella kriser, tinaneiella olyckor, nederlag i Luxemburgfrågan, adressrättens återtagande. Till den första perioden hör Sebastopol, till den andra Sadowa; under den första förvärfvades ära, under den andra ha fel blifvit begångna; den första bjuder på en klar himmel, den andre på svarta puskter. I Neue preussieche Zeitung berättar en korrespondent från Paris, att man i Frankrikes östra departementer är ifiigt syssel satt att bilda frivilliga skyttekårer. Dessa skola redan vara 30—40,000 man starka. Dessutom arbetar man i dessa trakter på att befästa höjderna och bergpassen, och detta med så stor brådska, som om ett fiendtligt infall stode för dörren. HOLLAND. De sista preussiska trupper, som voro qvar i Luxemburg, lemnade den 2 dennes tästningen, som derefter togs i besittning af de luxemburgska trupperna. Utrymningen har försiggått ostördt, och allmänheten bar visat sig fullkomligt likgiltig dervid. SPANIEN. Om det nuvarance tillståndet på halfön lemnar en pariskorrespondent till Kölnische Zeitung från det demokratiskt spanska lägret följande upplysningar: ?Prim kunde förfoga öfver 18,000 mean, och ett ävnu större antal var beredt att sluta sig till honom, om han blott visat sig. Men ingen kan uppgifva hvar han egentligen håller till. Detta har haft till följd att några insurgentchefer mäst gripa tili flykten, emedan deras frivilliga hotade döda dem, då de ansågo sig förrådda. Nedslagenheten är derföre allmän, och vid omnämnandet ai Prims tvetydiga hållning hör man nu ofta ordet förräderi uttalas. Man måste dock tillstå, att regeringen vid detta tillfälle utvecklat en stor talang och en skicklighet, som varit värdiga en bättre sak. Så nedsatte hon genast soldaternas tjenstetid från sex till fyra år för att derigenom beröfva insurgentgeneralerna detta medel att locka dem öfver på sin sida, ett medel, som af dem förut blifvit med stor framgång användt. Så lofvade hon soldaterna utomordentliga belöningar, aflägsnade alla officerare och generaler, som bekände sig till de liberala idgerna, från deras gamla regementen och kärer och var ej nidsk på belöningar för handlingar af mod och tillgifvenhet. Dessutom byter hon oupphörligt om garnisonsorter för de särskilta regementena, som det derigenom blef svårare att locka öfver på insurrektionens sida. Dessutom försåg inrikesministern Gonzalez Bravo de oificiciösa tidningarne med artiklar, i hvilka insurgenterna beskylldes att ha ingått förbund med utlandet och lofvat det en del af Spaviens område som betalning för dess bistånd. Dessutom begagnade hon de särskilta chefernas antecedentia för att göra det klart och tydligt för folket, att endast vanlig ärelystned och låg egoism kunde vara motivernå för deras resningsförsök. Denna taktik bar så goda frukter, att fler.