Aftonbladet – 10 september 1867, sida 2

kunde genom sina fördrag med Hessen, Baden och Baiern ha dem i omedelbar besittning. Frankrikes varaktiga säkerhet står här på spel. Man ser genom detta slående exempel, huru mycket Preussen genom sin inre bearbetning i Tyskland skulle kunna utsträcka och till det värsta för oss vända l: verkningarna af fördraget i Prag, i fall vi ej fordra dess noggranna verkställande. Frågen om fästningarna på venstra stranden af Rhen är identisk med hvad frågan om Luxemburg har varit för oss. Om Preussens ströfvan att öfverskrida Pragfördraget för oss är en betänklig sak, som vi icke utan förlust skulle kunna fördraga, är faran af de preussiska syftemålen ännu mera hotande för Österrike. Sydstaternas uppenbara oberoende är det enda möjliga stödet för det österrikiska kejsardömets tyska del. Om sydstaterna småningom låta absorbera sig af Prenssen, sväfvar det tyska Österrike i lufter, och då återstår för detsamma endast att upplösas i den tyska enhetens gemensamma degel. Men det olyckliga Österrike undergrätves ej blott af den preussiska bearbetningen i Tyskland; det har en annan ihärdig och frätande fiende i den ryska regeringen, i panslavismen, i den agitation, som af den ryska andan underhålles hos det europeiska Turkiets kristna befolkningar. Österrike hotas och anfalles säledes från två håll på en gång. En sek ökar det dramatiska intresset i denna Österrikes svåra ställning, nemligen den nu hundraåriga allians, den nära, innerliga, genom medbrottsligheten i Polens förtryck oupplösliggjorda allians, som förenar Preussens och Rysslands regeringar. Om deticke funneg något Frackrike i Europa, huru skuile då Österrike bete sig för att undgå de båda kolossernas kramning? Om Österrike till slut skulle upplösas, hvad lugna, trygghet och ära skulle då återstå för Frankrike gent emot dessa båda norden och östern beherrskende makter? Ställningen tål ej vid uppskof; bland de plötsliga öfverraskningar, af hvilka vår tid oroas, kan, den bli förfärlig. Då dylika perspektiv utgå ur fakta blott och bart, huru skulle väl då fosterlandskänslans bekymmer af häftigaste art kunna undgå att sättas i rörelse? Huru skulle väl de, som ha kallet att leda händelserna i Frankrike och Österrike, kunna förglömma sig i lättsinniga förlustelser och en skeptisk bekyremerslöshet? Kabinetten i Wien och Paris komma att utfärda cirkulär till sina diplomatiska agenter, för att antyda för dem, hvilket språk de skola föra och hvilken hållning de skola iakttaga i anledning af mötet i Salzburg. Vi känna icke, hvilka insinuationer man skall tillåta sig i dessa handlingar. Vi äro vissa på, att man icke skall sky att visa förhållandena med det dramatiska utseende, som de ha i våra ögon; men vi tro oss icke vara för förmätne, då vi på förhand antaga, att det är omöjligt, att icke de kejserliga interlokutörerne på jupet pej!at den verklighet, inför hvilken händelserna ha ställt dem, Det vore hvarken Jätt eller lämpligt att med artificiella och systematiskt uppgjorda planer engripa situationer, ihvilka orsakerna till en så stor antagonism uppenbara sig. Hnufvudsaken är att skrida till bandling med väl öfverlagda beslut om den fördragsamhetsgräns, som man kan bevilja motständaren, att egna angelägenheterna en kraftig och ihärdig uppmärksamhet samt att bereda lsig på att vara stark, då tillfället är komj met. Frankrikes och Österrikes sträfvan, i fall de vndra hand i hand, bör naturligtlvis i främsta rummet gå ut på försvar, hvilket tillåter, att i underhandlingarna eller diplomatiens polemik intaga en fredlig ställnisg och föra ett fredligt språk. Viäro för vår del öfvertygade, att så länge som gakerna stanna inom diskussionens område, är det en afgörande moralisk fördel för FrankTrike att ega frihet, icke fördragsamhetens och förhoppningens frihet, utan friheten med dess garantier, genom hvilka de stora nationernas själ lefver, uppenbarar sig och bereder sig till stora handlingar. Man skall bedöma vår styrelses patriotism genom dess I verksamhet i riktning mot den offentliga friheten, genom det biträde den kommer att lemna till lyftandet af landets moraliska tillstånd till jemnhöjd med de patriotiska intressen, som stå på spel. Man måste undvika att låta bedraga sig af ytornas flackhet; det är nödvändigt att man i regerinIgen och i Europa vet, att den fosterländska känsligheten är lifligt och smärtsamt uppIrörd hos Frankrikes bästa medborgare. De mest liberale, de mest fredlige, de folkets framåtskridande mest uppriktigt tillgifne börja känna vigten af och med manlig öfvertygelse predika den strängaste, mest bestämda, mest xklusiva fosterlandskärleks pligter.? , Författaren yttrar till slut, att de, som Inu reta Frankrike, inbilla sig, att det är lett kosmopolitiskt folk, som väl förstår sig på att vara värd vid en verldsutställning, men att fransmännen enart torde lära sig hvad en rättvis nationalegoism kräfver. Såsom symptomer i detta hänseende kan gälla att franska akademien nyligen prisbelönt Lavall6es arbete om Frankrikes naturliga gränser och att det nyligen utkommit en bok om ?Gallernas rätt?, i hvilken ?med skäl, som ej kunna motsägas i Frankrike?, kräf. ves, att de gamla gränserna mellan Frankrike och Tyskland återupprättas. LAgence Havas meddelar innehållet af I det cirkulär, som franske utrikesministern utfärdat till Frankrikes diplomatiska agenter utomlands med anledning af mötet i Salz