Aftonbladet – 10 september 1867, sida 2

STOCEHOLM den 10 Sept. Vår svenska sång. När majvind börjar blid och sval Sin lek i väna värar, Och sippan föds och göken gal Och isen smälis i tårar, Då lärde vi, i tallers skygd Och under björkars susving, Vär sårg om kärlek, tro och dygd, Om mannamod och fosterbygd, Då blef han vår förtjusning. Na stängde man vår svenska sång Längt bort fråa höga norden In i en sal, som, låg och trång, Dock föreställde jorden. Men der, som här, hans seger vanns Och verlden blef hans rike; Det var ej tvist om prisets krans, Man hörde blott, och det befanns Att man ej hört hans like. Så bor en segerkraft ef Gud Au i Norränatunga, Det språk — en tankens högtidsskrud — Som man är stolt att sjunga, Den sång, som har en ion, en skön, För hjertats minsta mening, Och, stundom härskri stundom bön, År sångarbragd och sångarlön I innerlig förening. Välkommen hem, och ljud som jemt Du sång om hopp och minnen, Gif skönhet åt vår fröjd, värt skämt, Gif tröst ät sorgsna sinnen; Och jubla nu bland björk och fur, Du trast i bemmets dalar! Bäst klingar du i vår natur, Du, som dock segrade i bur Och öfver näktergalar. Edvard.