Aftonbladet – 9 september 1867, sida 3

Pr EE MPV international, vid hvilken eliten af franska , och utländska sångare medverkade. Konserten började kl. 8. Första afdelningen gafs af franska sångare under anförande af Eugöne Delaporte; de särskilda sångnumien mottogos med förtjent bifall. Andra afdel, ningen, hvilken hufvudsakligen skulle gifvas af utländska sångare och konstnärer, började med en komposition af N. V. Gade, .jutförd på fortepiano af Frits Hartvigson, hvilI ken blef framropad tre gånger och måste I spela stycket om igen. Sedan schweizarne hade sjungit, uppträdde fru Amanda Palm Joch sjöng en svensk sång, som mycket föll I publiken i smaken, hvilket gafs tillkänna Igenom handklappningar och dacaporop. Pianisten Ludvig Nathan skördade också mycket bifall för sitt smakfalla och fullänIdade ackompagnement. Efter detta esoloparti läto belgierna höra sig, hvarefter sångfestens koryfeer, upsaliensarne, slutade denna afdelning., De sjöngo sex sånger, af hvilka flera mäste sjungas da capo, såsom den herrliga ?Brudfärden i Hardanger?, hvilken man icke kan höra för ofta, isynnerhet då den utföres af en så utmärkt sångkör som upsaliensernas. Det behöfver väl knappt anmärkas, att huset dånade af en bifallsstorm, som knappt ville taga slut. Efter den sista sången kastades blommor till dr Arpi, och när han sedermera kom in i foyern, möttes han af en deputafion från sångföreningen ?les enfants dela Belgique?, som lemnade honom ett hedersdiplom, enligt hvilket han blifvit intagen i föreningen såsom hedersledamot. Till afvexling med så mycket sång var det en god ide att låta instrumenterna få ett större spelrum i den tredje afdelningen, hvilken bestod af Asger Hammeriks ?Hymne å la paiz?, i hvilken utom 400 herrar, 200 fruntimmer och 100 barn, Garde de Paris, harpisterna från stora operan, Opåra comique och Lyrique m. fl. medverkade. Hymnen anfördes af kompositören sjelf, emedan Hector Berlioz genom sjukdom var förhindrad derifrån. Det var mycket öfverraskande att, då ridån gick upp till tredje afdelgen, se hela samlingen af herrar, damer, barn, musikkåren vid garde de Paris i deras färgrika uniformer samt främst herporna grupperade på scenen. Hymnen består af fem afdelningar: 1) invocalion (manskör med l! harpor; 2) Priere (7 stämmor med orgel); 3) 4 la paiz et chants des nations (solo med dubbelkör); 4) Marche triomphale de Vunion des peuples; 5) Hymne (hela kören med orkester, harpor, orgel och kyrkklockor). Hymnen gjorde stormande lycka, isynnerhet fann den fjer:e afdelningen, marschen, som är skrifven i meyerbeersk stil, rikligt behag för fransmännes öron, så att elter densammas utförande blommor kastades till kompositören under stormande bifall. Hymnen slutar stätligt, kraftfullt och högtidligt med sång af hela kören under klangen af orkesterns musik-, orgelns brusande toner och kyrkklockornas melodiska ljud. När ridån under jublande bifall hade gått ned, blef Asger Hammerik framropad. Man ropade bis (da capo) i oändlighet; men att uppföra hymnen om igen var alltför besvärligt för att kunna låta sig göra. Så slutade sångfesten i Paris i Augusti 1867. I dag på e. m. kl. 2 lemnade de nordiska sångarne Paris under skallande hurrarop, hvilka besvarades af de vid jernbanstationen närvarande nordboerna?. Parisertidningarne tala ännu icke det ringaste om hela den sängtäöflan, i hvilken Upsalastudenterna deltagit, och det är svårt att någonstädes få reda på hvad slags concours detta varit. Deremot finner man uppgifter om den stora concours för sångare och civilmusikkårer, som för någon tid sedan hade sammanfört ej mindre än 11,000 ersoner och vid hvilken första priset erhöns af sångföreningen från Huy, det andra af Kölner Männer-Gesangverein?. Dessutom ha både franska och tyska tidningar mycket talat om en sångfest, som egde rum den 11 Augusti i Cirque IImpåratrice och) i hvilken 110 sångföreningar deltogo. Om Upsalastudenternas uppträdande på Stora operan finner man deremot nu ett och annat yttrande i några tidningar. Så innehäller teatertidningen VEntreacte följande: Den första skandinaviska sångfesten egde rum på Operan i lördags. Denna konsert var inflickad i ett spektakel, bestående af de tre första akterna af Trubaduren och den andra akten af Giselle. Programmet hade således denna gång blifvit förenkladt, och de danska och norska virtuoserna (!) uppträdde ensamme. Vi skynda oss att förklara, att framgången var mycket stor och mycket berättivad. Det är omöjligt att sjunga med mera behag och ensembie än dessa unga män från norden, hvilkas anständiga och distinguerade sätt genast ingaf sympati. Ingenting mera hänförande, mera originelt, mera poetiskt kan finnas än de melodier de utförde under sin chef hr Arpis skickliga ledning. Publiken egnade dem den mest lysande hyllning och lät dem sjunga om flera stycken.? I Figaro skrifver mr Tarbå de Sablons: Upsalastudenterna ha rönt en stor framgång på Operan. Några dagar förut ha de, under sin sånganförares Oscar Arpis ledning, vunnit det stora ?prix dexcellence?, hvilket kejsarinnan gifvit. För fjorton daar sedan, då jag mötte dem i Jönköping I Sverge, lofvade jag dem den största u framgång och trodde mig då icke tala så si sannt. ri Det är omöjligt att finna en fullständi-te gare sammanhållning; deras 96 röster tyc-2! as bilda blott en enda; basarne äro fyl-b liga, tenorerna friska och likväl uppnå de jhl utomordentliga effekter af ljufhet. Man måste ha skådat Sverges ofentliga sjöar och p dystra skogar för att begripa det egendomliga hos dem, den lokala färgen i deras a, fäderneslands sånger, i hvilka man återfinner t; det förflutnas traditioner och legender. Jag! är operadirektören tack skyldig, att han fal-); lit på den tanken att låta dem uppträda in-yp för en fransk publik; framgången har visat lgj PYTT LG —. Om dd Mö ÖA mr AA ML INT fa me CT FM me AA I tr att han haft rätt.? a I Constitutionnels teaterrevy skrifver m:rG Roqueplan : si I förgår, lördagen, lät den svenska kör-!N föreningen: Upsala studenter den parisisalg publiken på Operan höra flera utmärkt vällg utförda körer. Det var med lifligt intresse, v: som vi efter ridåvs uppgång sågo alla dessa Å lingovägva ifrån kamnae ungoa män ornmmn. La,