Aftonbladet – 9 september 1867, sida 2

ådant. Den har uttömt alla medel till förryck, den gick en vacker dag ända derhän tt häkta och landsförvisa senatens ordföande, kongressens ordförande; den har jort pressen stum, den har stiftat lag efter get behag, och efter sex månaders beigringstillstånd har den trott sig rädda kenet genom att framkalla en kongress, ;enom hvilken den låtit gilla allt. Den har rott sig vara i säkerhet, derför att den stadkom tystnad omkring sig, derför att len kufvade allt motstånd och icke tillät ågon motsägelse, icke en gång inom lagens rängsta gränser. Den har endast lyckats tt förgifta striden, att åt sig sjelf skapa n omöjlig ställning mellan de rena absoluisterna, i hvilkas ögon den ännu icke gjort og, och motständarne af ett annat slag, wvilka säkerligen icke alla äro revolutionäer och dynastiens fiender. Med ett ord, len har drifvit sakerna till det yttersta, så Itt det är svärt att vända om. Detta är det, som har gjort revolutionens tyrka; hvad som gör hennes svaghet är on sjelf, är det sätt, hvarpå hon blifvit nledd, hennes chef, hennes program. Det nåste medgifvas, att det var ett besynnerigt sätt att förbereda en insurrektion att illkännagifva den nästan på bestämd dag. Spanska regeringen visste hvad som hotade renne; hon visste nära nog, hvarifrån hon skulle bli anfallen, och det fanns, då ögon olicket var inne, såsom generalbefälhafvare Barcelona en man, hvilken har förtjensten fen fast vilja tilt stöd för farliga absoluistiska åsigter, det var general Pezuela, orefve af Cheste, hvilken, så vidt på honom ankommer, icke lätt skall gifva vika, let kan man vara viss på. Hvad insurrekionens chef, general Prim, beträffar, skulle han obestridligen ha alla erforderliga egenskaper, om det vore nog med god vilja för att bli en utmärkt man. General Prim kan tro sig enkom kallad att vara konseljpresident eller till och med i nödfall republikens president; han kan smickra sig med att vara jemngod med andra och ha den ärelystnaden att uppnå allt, äfven han, derför att Espartero, Narvaez, ODonnell ha stått i spetsen för regeringen. Olyckligtvis för honom, ingifver han dock med sitt mycket skiftande förflutna lif föga förtroende, och i ganska många spaniorers ögon tyckes en revolutionsfana i hans hand vara någonting besynnerligt. Det är med allsäkerhet icke den liberala unionens generaler som komma att understöda honom. Sjelfva det demokratiska partiet kan icke i denne y!terst ärelystne man se annat än en ny blifvande diktator. De sluga bland progressisterna förena sig med honom blott derför, att de hoppas kunna beherrska honom. Allt detta utgör icke någon synnerligen segersäll ställning. Och sjelfva insurrektionsprog.ammet hvad är väl det? Man vet det icke så noga, ehuru man lätt gissar till det. Det är tydligen en kompromiss mellan de olika färgskiftningarne inom det progressistiska partiet och det demokratiska, hvilka förena sig i handling, utan att bekänna sitt yttersta syftemål. Det omedelbara ändamålet är tydligt, det är drottning Isabellas störtande; men sedan! hvart vill man väl komma? Är det till republiken, är det till monarkien under en ny dynasti, är det till ett riksföreståndareskap, är det till den iberiska halföns enhet? Detta är det dunkla! Häraf har uppstått ett slags hybrid afart, som hvarken är en militärrörelse eller folkrörelse eller republikansk rörelse eller en resning för en ny konungamakt. Jag till lägger, att den nuvarande insurrektionen icke kan ha vågra utsigter för sig, så framt hon icke bemäktigar sig någon vigtig stad, som hon kan: taga till handlingens medelpunkt, ty hvad de cataloniska provinserna angår, så är det utom allt tvifvel, att de hellre skulle resa sig på en carlistchefs maning. Cabrera skulle ha bättre utsigter än Prim. Så stå nu förhållandena efter fjorton da: gars förvirring och ovisshet. Om den spanska insurrektionen icke är så fullständigt besegrad, som man påstår i Madrid, gär den dock tydligen icke framåt; men anta. gom till och med, att den är definitivt kufvad, hvad blir då följden af denna regeringens seger? Har ministeren härigenom blifvit starkare? Skall förtroendet plötsligt äterkomma i sinnena på andra sidan om Pyrengerna? Det olyckliga i denna ställ ning är tyvärr, att en seger icke undan rödjer någon svårighet, utan lemnar den närmaste framtiden lika dunkel. Ministårer sjelf skall måhända bli hotad af större fara i morgon, än den var i går, ty den är an satt af alla de absolutistiska inflytelser, som omgifva den, och general Narvaezs efter trädare är kanske redan funnen i general Pezuela, hvilken största anparten i denne seger skall tillkomma. Reaktion, insurrektion äro de båda klippor, mellan hvilka Spanien kämpar för lifvet, i-brist på män, som begripa, att en sannt och uppriktigt liberal politik är den bästa och till och med den säkraste mot de faror, som skola på nyttfödas i morgon, om man lyckas beherr. ska dem i dag. Ordensdekoration. Konungen har, en ligt preussiska blad, utnämnt preussiska le gationsrådet Uebel till riddare af Nordstjer neorden. — Resande. Biskop Genberg ankom den 7 dennes från Kalmar till hufvudstaden med ångbåten Svea.