Aftonbladet – 9 september 1867, sida 2

NJORD Spanien varit annat än en rad af insur-d ektioner, ett bataljfält, der alla ärelystna-a! ler, alla hämndens känslor göra hvarandra n oviss och småningom sjunken makt stri-st lig? Ån är det progressisterna, än de mo-h lerata, som kasta sig in på stridsbanan. lir Ivarje parti triumferar genom vapen och m törtas genom vapen. Hvarje parti genom-li sår i sin ordning detta beklagliga alterna-ti iv: såsom segrare gör det anspråk på ute-!S lutande herravälde; såsom besegradi lands-!h örvisas det, utvandrar till Frankrike ellersl Portugal och förbereder en vedergällning, b om hittills aldrig uteblifvit. Följden hari ängden blifvit denna ytterliga och våldsamla na situation, som man ser i dag, då regelti ingen under ett konstitutionelt namn endast g ir en summarisk diktatur, då oppositionerna n cke längre åtnöja sig med ministeriella re-d rolutioner, utan öppet trakta efter att för-ti töra de hufvudsakliga institutionerna förh lenna konungamakt, som en dag var sym-lsl olen för den liberala pånyttfödelsen i Spa-a nien och med klokare styrelser skulle i lång ti id ha kunnat förbli oantastad. Detta ärld rukten, den sorgliga frukten af dessa fej-k ler, som förvärras genom att oupphörligta a få upprepas och i hvilka intet annat återstår ä in de retade ärelystn:dernas och alla personliga lidelsers makt, lidelser, som tyckass ;tämma möte till en sista strid. Sådan ärf den insurrektions karakter, som nyligen än-k nu en gång utbrutit. Den är för visso all-o leles icke mera ovanlig än alla de andra,le och af alla, som förefallit, är den utan tvif-t vel den minst oförutsedda. 1 sex månaders li tid ha alla menniskor hvarje morgon förut-k sagt den. Programmer debatterades nästan d offentligt. Man kände dem som skulle leda It den och deltaga i den; de anfallspunkter,v den skulle välja, voro lätta att förutse. Den s har slutligen utbrutit, och fjorton dagar hara den på ett förvirradt och dunkelt sätt fort-d varat under denna korseld af motsägandels underrättelser, som utgör den komiska sidan Fp i alla politiska händelser och särskildt ili hvarje spanskt upplopp. Med telegrafensI tillbjelp hvarken ser eller begriper man tilllc sluts någonting. s Hur är det nu med denna insurrektion, f hvem kan väl säga det? — Den är skingrad y och inträngd på den franska gränsen, be-ll rättar den officiella telegrafen dagligen. — Is Den går från seger till seger, den intagerk städer, och i hvad ögonblick som helst kan lr den omfatta hela Spanien, svarar den revo-le lutionära telegrafen. I fjorton dagar harlr denna föga nya och sannerligen föga intres: 1 s I 1 1 i l s I 8 I 1 I santa dialog vilseledt och sysselsatt nyhetsälskarnes vetgirighet under mellantiden mellan mötena i Tyskland och de kejserliga resorna. Hvad som är säkert är, att denna insurrektion tydligen var ett afgörande slag li försökt af den radikala oppositionen icke blott mot ministereno Narvaåez, utan mot drottningen sjelf, mot monarkien. Hvad som är icke mindre säkert är, att den hittills, allt oaktadt, icke går framåt. Den tyckes icke ha sträckt sig utom de norra provinserna; den har förblifvit koncentrerad i Catalonien och Aragonien med några utgreningar åt Valencia till. Den har ickelg eröfrat städer, såsom man påstår, och harls icke sett hvarken Saragossa eller Barcelona 1t falla i sina händer. Dess största bedrift(q inskränker sig till en strid, hvari en frånlg Madrid af regeringen utsänd general stupat. För att hålla sig till sanningen, kan man ji säga, att insurrektionen hittills förorsakat l hvarken allvarsamma affall i armån ellerl: resniog i landet. Äfven denna gång är detl1 geveral Prim som står i spetsen för rörel-(i1 sen; men hvar är general Prim midt i allti1 detta? Detta är någonting, som telegrafeni icke omnämner. Ar han i Brissel eller ils England? Befinner han sig i någon pyreneisk i dal, lurande på en första framgång, ellerls håller han sig dold i Barcelona? Å Prim antager skepnad af myth, han blir! i sjelfva verket en sagopersonlighet, som ! finnes öfverallt och ingenstädes. I två år har ! han gjort mycket väsen af sig, han har kon-:! spirerat och icke gjort någon hemlighet deraf; : alltsedan sitt beryktade återtåg till Portugal : under sin första resning i Januari 1866 har ! han förberedt insurrektionen, vändande sig! än till armen, än till folket, Sedermera ! då ögonblicket är kommet, vet man ejl! längre, hvar han är, han visar sig nu lika litet i Catalonien, som han sistlidet är under upploppet den 22 Juni visade sig i Madrid. General Prim har tydligen icke varit angelägen om att redogöra för sin vistelseort hvarken för dem, som han skall bekriga, eller ens för allmänheten. En icke mindre besynnerlig sak är en revolution, som börjar och fortfar i fjorton dagar, utan att man hör talas om den som leder den och gifvit signal dertill? Hvad angår de öfriga cheferna, som genomströfva Catalonien och Arragonien med sina skaror, så äro de till största delen obemärkta män, somliga f. d. generaler, andra f. d. öfverstar säsom t. ex. Contreras, Moriones och Lagunero. Den mest framstående är, såsom det tyckes, den stackars general Pierrad, som telegrafen förflyttar till så många punkter på en gång, en mycket tapper officer, men lika döf som tapper, en besynnerlig egenskap för en insurgentchef, hvilken ett starkt missnöjehar inkastat i detta tumult. Detvarredan han, som i Juni 1866 ledde rörelsen i den korta och blodiga strid, som föreföll i Madrid. Hvad skall det nu bli af detta nya tilltag? Förhållandet är, att denna insurrektion har ett sorgligt allvar, kanske mindre genom hvad den nu kan uträtta än genom den situation den afslöjar. Denna situation är, rent ut sagdt, ingenting mindre än betryggande, och det förskräckligaste är, att regeringen sjelf befinner sig på en väg, der den endast kan framkalla strider på lif och död. I tretton månader, under hvilka general Narvaez ministåre har suttit vid makten, tyckes den blott ha haft en enda tanke, förtryck, hvilken den fåfängt förgyller med svepskälet patriotisk nödvändighet, nödvändigheten att hejda den revolutionära strömmen, att befästa ordningen, att återställa säkerheten och reorganisera finanserna. Allt detta är utan tvifvel mycket riktigt, men utföres knappt genom dylika medel. Huru många rön erfordras väl ännu för att bevisa, att diktaturen lofvar hvad den ej kan bålla, att den endast framkallar nya revolutioner, i det den gör dem berättigade? Il sjelfva verket har general Narvaez mini-l. ståre alldeles icke återställt ordningen eller återinfört säkerheten, eller reorganigerat finanserna, hvilka ieke äro i bättre skick än föratt Tillträdande makten för ett år sedan.